Vem har ansvar för och vem ska sköta det hälsofrämjande arbetet?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Enligt lagstiftningen har kommunen ansvaret för främjandet av hälsa och välfärd och välfärdsområdet ansvar för invånarnas hälsa och välfärd, till den del uppgifterna hör till välfärdsområdet att sköta.
Välfärdsområdet ska även ställa upp strategiska mål, följa upp befolkningens hälsoläge och koordinera samarbetet med kommunerna via en regional välfärdsplan som ska samverka med kommunens välfärdsplan.
Att välfärdsområdet och kommunerna har ansvaret för det hälsofrämjande arbetet innebär inte att de måste göra allt själva.
Detta arbete ser vi i alla uppgifter som sköts av den tredje sektorn eller privata aktörer. Därtill kompletterar olika föreningar och den tredje sektorn detta arbete genom att ordna rehabiliterande och sociala aktiviteter.
Därför är det ytterst viktigt att kommunen upplåter utrymmen för olika verksamhetsformer. Föreningarnas medlemsavgifter och andra bidrag kan inte täcka nödvändiga utrymmes- och personalkostnader.
När staten nu avser att skära ned STEA-understödet till allmännyttig verksamhet som främjar social välfärd och hälsa leder det till att den tredje sektorn, som deltar i det förbyggande hälsoarbetet, inte har resurser att sköta sådan verksamhet för välfärdsområdets eller kommunernas räkning.
De sociala och fysiska aktiviteterna som den tredje sektorn upprätthåller ger i längden återbäring, då de har en positiv inverkan på hälsan. Om STEA-understöden skärs ned innebär det ett ökat ansvar för välfärdsområdet och kommunerna.
De bör stödja de föreningar och tredje sektorns organisationer som utför det hälsofrämjande arbete som välfärdsområdet och kommunerna definierat i sina välfärdsplan. Det försvinner ingenstans.
För att det förebyggande arbetet ska bli jämlikt och likvärdigt krävs en tydlig ansvarsfördelning, tillräckliga resurser och fungerande samarbete mellan välfärdsområdet, kommunerna och tredje sektorn.
Ingen ska behöva falla mellan stolarna på grund av sin ålder, livssituation eller brist på ekonomiska möjligheter.