Låt oss ta efter Danmark när vårdförvaltningen utvecklas

Mycket handlar om den otrygghetskänsla som välfärdsområdena har skapat. Det har sparats och närservice har försvunnit.

Välfärdsområdena har ansvarat för vården, omsorgen och räddningstjänsterna sedan 2023. De första åren har inte varit lätta och finländarnas förtroende för den offentliga vården har rasat. Det är ännu för tidigt att ge ett slutbetyg åt vårdreformen, eftersom det är svårt att jämföra hur vården hade utvecklats utan reformen. Men en sak är klar: förtroendebristen är så omfattande att den inte kan sättas åt sidan.

För en utomstående har det ofta handlat om att tjänsteledningen i Åbo inte har förstått hur verkligheten i skärgården ser ut.

Mycket handlar om den otrygghetskänsla som välfärdsområdena har skapat. Det har sparats och närservice har försvunnit. Jag har noga följt med hur man i Åbolands skärgård har fått kämpa för sin närservice. För en utomstående har det ofta handlat om att tjänsteledningen i Åbo inte har förstått hur verkligheten i skärgården ser ut. Man ser verksamheten enbart ur sin egen sektors perspektiv utan att se helheten.

Samma utmaningar har vi i västligaste västra Nyland. För många politiker och tjänstemän är det ibland svårt att inse att Hangö är en udde och att det bara finns en väg dit.

I Danmark går man i motsatt riktning jämfört med Finland – där förs beslutsfattandet närmare människorna.

I de andra nordiska länderna diskuteras vårdförvaltningen konstant. Det var också en valfråga i Sverige, där en del partier ville förstatliga vården för att garantera en jämlik vård i hela landet. I Danmark genomförde man en vårdreform långt före oss, men nu gör man en ny. I Danmark går man i motsatt riktning jämfört med Finland – där förs beslutsfattandet närmare människorna.

Danmark har fyra nationella områden som ansvarar för den mest specialiserade vården. Under dem finns 17 regionråd, som består av politiker men också av representanter för kommunerna. Målet är att föra beslutsfattandet närmare människorna i frågor som berör invånarnas vardag. Danmark är till ytan ett litet land, så 17 regionråd är relativt många.

Personligen ser jag den danska modellen som intressant och skulle gärna se att vi kunde ta element från den till Finland. Låt mig ta Varha och Västra Nylands välfärdsområde som exempel. Båda områdena hör till de största i Finland, och jag anser att det vore på sin plats att fundera på hur man kan stärka inflytandet inom organisationerna så att människor känner att deras röst blir hörd och att alla de nyanser som behövs när vården planeras faktiskt beaktas.

Genom regionråd eller serviceråd skulle detta bli möjligt för då skulle kommunernas perspektiv även beaktas bättre. Kommunerna är ofta dem som känner till förhållandena lokalt bättre än välfärdsområdena.

Med regionråd kunde man stärka känslan av närdemokrati, och lösningarna inom vården kunde bli bättre anpassade till de lokala förhållandena.

I Nyland har vi dessutom HUS, som ordnar den specialiserade sjukvården. Det är en organisation som betjänar långt över 1,8 miljoner invånare. Västnyland, med Raseborgsregionen, är en ganska liten del av den helheten. Med regionråd kunde man stärka känslan av närdemokrati, och lösningarna inom vården kunde bli bättre anpassade till de lokala förhållandena.

Finlands offentliga ekonomi är ansträngd trots de goda tillväxtnyheterna. Befolkningen åldras och koncentreras allt mer till de största städerna. Jag är övertygad om att vi snart återigen står inför en förvaltningsreform.

Tyvärr stärker dagens välfärdsområden urbaniseringen, vilket enligt mig inte är rätt väg. Alla finländare vill att hela Finland ska vara bebott. Då borde både förvaltningen och lagstiftningen stödja den tanken.

Här kan du läsa fler kolumner av Henrik Wickström.