Nedskärningar inom social- och hälsovården syns till slut i vårdköerna
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Social- och hälsovården måste reformeras modigt, men att reformera är inte samma sak som att skära ned.
När en människa behöver läkarbesök är det föga tröst att höra att man i statsbudgeten har lyckats åstadkomma en kalkylerad besparing. Mera väsentligt är om man får komma till en mottagning i tid och får den hjälp man behöver.
I alla välfärdsområden funderar man nu på hur servicen ska kunna tryggas under de kommande åren och om finansieringen kommer att räcka till. I offentligheten har det förts fram förslag om att skära ned indexhöjningarna för välfärdsområdenas finansiering under nästa valperiod.
En indexnedskärning innebär helt enkelt att finansieringen inte ökar i takt med kostnaderna. Om det finns mindre pengar i förhållande till utgifterna måste man spara någonstans. I praktiken finns det en risk för färre anställda, längre vårdköer och sämre tillgång till service.
En ytterligare nedskärning på 1,1 miljarder euro som har diskuterats i offentligheten skulle kalkylmässigt motsvara omkring 16 600 årsverken. Det är en helt annan storleksklass än de besparingar som hittills har gjorts. I Egentliga Finland skulle redan en årlig minskning av indexet med en procentenhet kunna leda till ett finansieringsunderskott på upp till hundra miljoner euro under valperioden.
Procenttalen kan låta små, men inom social- och hälsovården är konsekvenserna stora, eftersom verksamheten framför allt bygger på det arbete som människor utför. Välfärds-områdena har redan genomgått tunga anpassningar och personalminskningar. I enskilda välfärdsområden handlar det om hundratals jobb: i Lappland om upp till 365 uppsägningar, i Norra Österbotten om 300 och i Mellersta Finland om nästan 500 färre tjänster. Detta visar hur pressat läget redan är i många välfärdsområden.
Finland åldras snabbt. Just därför lönar det sig för oss att höra till de första som utvecklar bättre sätt att ordna omsorg och hälso- och sjukvård.
De offentliga finanserna måste balanseras. Det råder det inget tvivel om. Men balanseringen får inte innebära att man hyvlar lite överallt och samtidigt hoppas att produktiviteten ska förbättras. Inom social- och hälsovården behövs en helt annan ambitionsnivå. Arbetet måste utvecklas så att de yrkesutbildades tid i så stor utsträckning som möjligt kan användas till att hjälpa människor.
Vård- och omsorgsteknik, inklusive artificiell intelligens och robotik, samt fungerande informationssystem kan minska onödigt administrativt arbete. Helt nya teknologiska lösningar kan i framtiden underlätta de yrkesutbildades vardag så att mindre tid behöver läggas på till exempel dokumentation.
Finland åldras snabbt. Just därför lönar det sig för oss att höra till de första som utvecklar bättre sätt att ordna omsorg och hälso- och sjukvård.
Samtidigt måste det mest grundläggande fungera: vård och omsorg ska finnas tillgänglig när man behöver den.
Därför är Socialdemokraternas mål att återinföra vårdgarantin på två veckor och stärka kontinuiteten i vården genom en modell med husläkare och egna vårdteam. Ju tidigare en människa kan få hjälp, desto bättre kan man i tid också undvika tyngre och dyrare tjänster.
Social- och hälsovården måste reformeras modigt, men att reformera är inte samma sak som att skära ned. En besparing som ser enkel ut på papperet kan i människors vardag förvandlas till en lång väntan och senare till en större kostnad för samhället.
Här kan du läsa fler kolumner av Eeva-Johanna Eloranta.