Ska den skyldiga betala inom hälso- och sjukvården?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I medierna har det rapporterats om planerade vårdavgifter för aborter. Om graviditeten har fortskridit så långt att en abort med hjälp av läkemedel inte längre är möjlig krävs ett ingrepp i operationssal. Enligt planerna skulle priset bero på situationen.
Om kvinnan är ett offer, alltså om graviditeten hotar hennes liv, blir ingreppet billigare. Om hon däremot önskar avbryta graviditeten på grund av sociala skäl får hon betala mer för ingreppet, trots att samma operationssal används, lika mycket material förbrukas och lika många anställda arbetar vid ingreppet.
Aborter som görs av sociala skäl kan ha många olika bakomliggande orsaker. Denna grund används oftare när det gäller yngre kvinnor, men i princip för kvinnor i alla åldrar. Det är lätt att skuldbelägga kvinnor, åtminstone på en omedveten plan. Varför gick du med på sex? Varför använde du inte preventivmedel?
Kvinnan förväntas sköta om saken. Du tog inte ditt ansvar. Därför ska du betala mer.
Man kan inte bli gravid utan en man. Men vilket ansvar har mannen? Och om preventivmedel användes men inte fungerade, får man då lite rabatt? Ska preventivmedelsföretaget betala prisskillnaden?
Borde den skyldiga betala inom hälso- och sjukvården? Rökning orsakar utan tvekan lungcancer. Ska rökare med lungcancer då betala högre patientavgifter? Övervikt är ofta en följd av livsstil. Borde en överviktsoperation ha ett tredubbelt pris?
Och hur är det med högt kolesterol? Hur ska det faktureras? Livsstilen spelar en roll, men generna har också betydelse. Mitt kolesterol stiger knappt alls utan ligger på en låg nivå. Jag skulle kunna äta pizza och feta mögelostar hur mycket som helst och ändå ha låga värden. En vän, vars släktursprung delvis kommer från östra Finland, har redan från början höga värden och får mycket högre kolesterol om hen äter mycket hårda fetter. Hur ska hen faktureras om det slutar med en bypassoperation av kranskärlen?
Eftersom sjukdomar ofta är en blandning av levnadsvanor, yttre förhållanden och arvsmassa är det i slutändan omöjligt att avgöra graden av skuld. Dessutom kan en sjukdom i sig redan vara en tung börda. När människor befinner sig i nöd ska de få stöd, inte skuldbeläggas eller straffas, inte ens omedvetet.
När jag studerade medicin lärde jag mig den finländska läkarprofessionens grundläggande filosofi. Inom vår hälso- och sjukvård är tanken inte att leta efter skyldiga. Om människan söker hjälp ska hon få hjälp, och man överväger det bästa sättet hjälpa henne på. I välfärdsstatens idé ingår att patientavgifterna hålls på en rimlig nivå så att människor har råd att använda tjänsterna.
Den nuvarande regeringen har höjt avgifterna kraftigt. Jag gick själv med i politiken när den nuvarande regeringen beslutade att lägga ner nattjouren på sjukhuset i Salo. Jag blev chockad över hur bristfälliga kunskaper som ligger bakom besluten. Nedläggningen motiverades med besparingar, men några sådana blev det inte. Nu håller regeringen på att förändra hela logiken inom hälso- och sjukvården genom att placera människor i olika avgiftsgrupper beroende på deras situation.
I måndags var jag med på välfärdsområdets styrelsemöte där vi fattade beslut om att dra tillbaka merparten av höjningarna av patientavgifter. De är redan nu höga för många medelinkomsttagare. Vi får redan meddelanden om att till exempel besök som gäller riskgraviditeter ställs in eftersom poliklinikavgifterna är för dyra för unga familjer. Vi i områdesstyrelsen gör vad vi kan, men det behövs också större förståelse i riksdagen.