Barnets bästa måste gå först också i sociala medier
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Sociala medier har på kort tid blivit en central del av barns och ungas vardag. När de sociala medierna fungerar som bäst håller man kontakt med vänner, lär sig nya saker och hittar likasinnade via dem.
Samtidigt har utvecklingen gått så snabbt att vi måste fråga oss om vi har gjort tillräckligt för att skydda barn från de negativa konsekvenserna. När vi fattar beslut som gäller barn måste barnets bästa alltid komma först.
Nästan alla unga använder sociala medier och många tillbringar flera timmar där varje dag. Av 11–13-åringarna använder 36 procent sociala medier minst tre timmar om dagen.
Bland 13–19-åringarna är motsvarande andel hela 64 procent. Det är en stor del av ett barns eller en ung persons vakna tid.
Flera timmars daglig användning av sociala medier tar tid från sömn, motion, skolarbete, umgänge ansikte mot ansikte och en helt vanlig barndom.
Det handlar ändå inte bara om hur många timmar barn tillbringar framför skärmen. Sociala medier kan utsätta barn och unga för mobbning, trakasserier, skadligt innehåll, sexuellt våld och desinformation. Det handlar inte bara om teoretiska risker.
Dessutom bygger många tjänster på algoritmer och funktioner som är utformade för att hålla kvar användaren så länge som möjligt. Ett barn ska inte behöva bära ansvaret ensamt för att stå emot sådana mekanismer.
Därför är Samlingspartiets mål att på ett ansvarsfullt sätt begränsa användningen av sociala medier för barn under 15 år. Syftet är inte att förbjuda den digitala världen eller ta bort det goda som sociala medier erbjuder.
Målet måste vara en tryggare uppväxtmiljö där barn får mer utrymme att växa och utvecklas. En eventuell begränsning måste naturligtvis genomföras på ett noggrant avgränsat och proportionerligt sätt som respekterar skyddet för privatlivet.
Det är lätt att säga att ansvaret ligger hos föräldrarna. Föräldrarna har naturligtvis en central roll i barnens vardag, men de kan inte lämnas ensamma med ansvaret.
Sociala medieplattformar är globala tjänster vars algoritmer, automatiska uppspelning, ständiga notiser och oändliga innehållsflöden har utvecklats för att hålla kvar användarens uppmärksamhet.
Ansvaret kan inte läggas över på barn eller föräldrar när teknikföretagen utformar sina tjänster för att vara så beroendeframkallande som möjligt.
Att skydda barn innebär inte att begränsa friheten för begränsningens skull. Det hör till de vuxnas ansvar att sätta gränser när barnet ännu inte själv kan göra det. Vi accepterar åldersgränser på många andra områden i livet just för att skydda barn. Varför skulle den digitala världen vara ett undantag?
Barn måste också få vara barn i en digital tid. Vår uppgift som vuxna är att se till att inget barn lämnas ensamt bland beroendeframkallande algoritmer och skadligt innehåll. När barnets bästa står mot teknikföretagens intressen borde valet vara enkelt.
Barnet måste komma först.
Här kan du läsa fler kolumner av Ville Valkonen.