Alla har inte råd med nästan dubbelt så dyr vård

Om du 2023 gick till hälsocentralen, skickades vidare till en poliklinik och sedan på ett dagkirurgiskt ingrepp så blev räkningen totalt ungefär 200 euro. Nästa år blir motsvarande kostnad cirka 370 euro.

Regeringens politik i ett nötskal: dyrare vård för fattiga, billigare vård för rika. Det kallas högerpolitik och syns allt tydligare från och med nästa år om regeringens linjer för statsbudgeten godkänns av riksdagen, vilket antagligen blir fallet.

Det handlar inte om några smärre ändringar. Flera vårdavgifter stiger denna valperiod med över 70 procent, en del med närmare 90 procent. Det här drabbar låginkomsttagare oskäligt hårt vid sjukdom samtidigt som trycket på specialistvården kan öka och förtroendet för ett system med jämlik rätt till vård äventyras.

Mycket har hänt inom social- och hälsovården den här perioden. Samtidigt som vårdbehovet har ökat har historiskt många inom sektorn mist jobbet.

Först försämrades rätten till vård då vårdgarantin förlängdes från två veckor till hela tre månader. Det var olyckligt och försämrade tillgången till läkarvård även om en del välfärdsområden lyckligtvis än så länge lyckats hålla fast vid en gräns på två veckor. Dessutom höjdes en del avgifter medan regeringen satsade mer offentliga medel på privat vård. Därtill drabbades tredje sektorn av nedskärningar.

Expertutlåtanden varnar för att stora höjningar kan leda till att folk undviker att söka vård i tid.

Sedan då? Var det här inte illa nog då det var uppenbart att det gick att prioritera annorlunda inom samma ekonomiska ramar som regeringen?

Tyvärr beslöt regeringen om ytterligare nedskärningar mot tredje sektorn och om att avgifterna inom vården ska höjas ytterligare från och med årsskiftet. Utkastet har varit på remissrunda och ska ges till riksdagen inom kort.

Expertutlåtanden varnar för att stora höjningar kan leda till att folk undviker att söka vård i tid. Då blir priset högt både i mänskligt lidande samtidigt som trycket ökar på den dyrare specialistvården, helt tvärtemot alla målsättningar om att flytta tyngdpunkten till vård i ett tidigt skede.

Allra bäst är förstås det förebyggande arbetet. Där spelar tredje sektorns arbete en viktig roll. Organisationernas arbete är till stora delar oersättligt. Det är därför sorgligt och kortsiktigt att regeringen beslöt att hålla fast vid nya nedskärningar som riskerar slå ut hela verksamheter och försvagar många på ett oåterkalleligt sätt.

Det är en iskall och inhuman prioritering som inte kan motiveras som ekonomisk nödvändighet samtidigt som regeringen sänker vår redan konkurrenskraftiga samfundsskatt med cirka 800 miljoner euro.

Sjukdom ska inte leda till att människor tvingas välja mellan vård och andra livsnödvändigheter.

Om du 2023 gick till hälsocentralen, därifrån skickades vidare till en poliklinik och slutligen på ett dagkirurgiskt ingrepp så blev räkningen ungefär 200 euro allt som allt.

Från och med 2027 blir motsvarande kostnad cirka 370 euro. Dessutom införs en ny avgift på 50 euro om det krävs en mer avancerad undersökning. Det här leder till att fler och fler låginkomsttagare sätts i en ohållbar situation.

Att avgiftstaket kvarstår tar inte bort problemet då de första räkningarna ska betalas. Sjukdom ska inte leda till att människor tvingas välja mellan vård och andra livsnödvändigheter. Samtidigt visar undersökningar att regeringens satsningar på privat vård främst gynnar höginkomsttagare. Rättvist? Nej.

Om vi blickar framåt, kommer nästa regering att kunna återta alla nedskärningar? Knappast alla, men skäligare vårdavgifter, bättre vårdgaranti och mer resurser till tredje sektorn är under alla förhållanden vettiga satsningar ur ett längre tidsperspektiv. Därtill är det säkert att det inom de ekonomiska ramarna även framöver går att prioritera social- och hälsovård starkare än vad som är fallet idag.

Här kan du läsa fler kolumner av Johan Kvarnström.