Välkommen till Åbo, studenter!

Jag önskar er många sena kvällar och ännu fler utdragna nätter. Det är trots allt under dem de mest minnesvärda historierna föds och skapas.

Efter sommaren när Åbo har varit i sommardvala är det stämningsfullt när stan fylls av ivrigt tjatter, musik och färger. Staden fungerar som regionens skogar. Likt svampar så ploppar studenter upp i alla möjliga färger – gula, gröna, blåa, vita, rosa.

Det är lätt att känna igen vilka som är här för sitt första studieår. De tittar lite spänt omkring sig och är allt som oftast borttappade – förundrade över campus och dess långa korridorer, dess invånare med konstiga titlar. Vad är det egentligen för kufiska personer som de stöter på?

Det finns lektorer, forskare, dekaner, rektorer, amanuenser, docenter, lärare, professorer och andra filurer som strosar omkring på campus som om de levat där i generationer – i ärlighetens namn har en del av dem nog gjort det.

Det finns andra årets studenter som redan självsäkert navigerar de tämligen lugna högskolevattnen och de äldre studerandena som slutat navigera och kör med rutin – ibland framgångsrikt.

Det finns mysiga soffgrupper bakom låsta dörrar och det finns nya låsta dörrar att försöka ta sig igenom.

Det handlar om ett nytt stort fysiskt och kulturellt område att utforska med en logik som kan te sig komplicerad eller åtminstone inte helt intuitiv för novisen. Ibland är kaffekokaren faktiskt en tekokare – det är viktig så kallad tyst kunskap!

Plötsligt finns det krav på att ta ansvar över sin egen tvätt, sin ekonomi, sin tidtabell och sina egna vitsord. Här hjälper det inte att klaga till sin mamma eller pappa att man fått ett dåligt vitsord – även om de så gärna skulle vilja hjälpa lilla Robert på traven. Föräldrarna hjälper bäst genom att sköta tvätten och skicka pengar till lilla Robert.

För studenterna gäller det att bygga upp sitt liv i en främmande kulturell omgivning och ofta i en okänd geografisk miljö, omringad av många främmande människor. Det är dags att hitta sin plats i en ny grupp och hitta sin nya grupp. Att bli vän med främlingar. När det känns spännande lönar det sig att lyssna till Bamses visa ord: ”Främlingar är bara vänner vi inte känner än”. Han är trots allt världens starkaste nalle.

I en period som målas upp som en tid av sociala, ekologiska, och ekonomiska – säkert andra problem också – är det inte en lätt sits att hitta motivationen eller intresset att jobba för sin framtid. Är det någon vits att studera när framtiden ser ut som den gör?

Situationen inte helt obekant för oss som började studera i början av Nokias fall. Men då fanns ännu en stark framtidstro och den allmänna stämningen var positivare än idag. Den bärande tanken var att ”det blir bättre och kanske det är bra att studera över den ekonomiska nedgången” och sen finns det goda saker att vänta.

Ibland kan det vara svårt för oss på riktigt vuxna att förstå vari problemet ligger, men tiderna är andra.

Så låt oss i högskolorna vara krävande för att bygga upp våra studenters självförtroende utan att förlora vår empati för studenternas nya situation. De ska klara av allt det som deras föräldrar skötte förut och till råga på det bygga sin framtid.

De nyantagna studenterna gratulerar jag för att ha valt Finlands bästa studiestad! Jag önskar er många sena kvällar och ännu fler utdragna nätter – det är trots allt under dem som storyna värda att minnas skapas!

Här kan du läsa fler kolumner av Johnny Långstedt.