Kyjiv kom för sent för vissa och för tidigt för andra
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
När Kiev blir Kyjiv krockar tradition, språklig konsekvens och politik. Men det är språkbruket som avgör vilka former som lever vidare.
I september valde Svenska Yle att följa en ny rekommendation från språkvården och ändra sin praxis för stavningen av några ukrainska ortnamn. Sveriges Radio och Sveriges Television gjorde samma förändring.
Bland annat blev Kiev Kyjiv, en form som utgår från ukrainskan. Bakgrunden och de konkreta förändringarna har jag beskrivit i en tidigare kommentar på Svenska Yle.
Alla svenskspråkiga medier har ändå inte valt samma linje. I podden Mediepanelen förklarar finlandssvenska chefredaktörer varför deras redaktioner har fattat olika beslut.
Reaktionerna från allmänheten har gått i två motsatta riktningar. En del frågar varför ett välkänt svenskt ortnamn ska ändras. Andra säger äntligen och undrar varför språkvården har väntat så länge, när engelskan, norskan och danskan bytte form för flera år sedan.
Båda reaktionerna är begripliga. Är språkvården alltför förändringsbenägen eller onödigt försiktig? Det beror på vem du frågar.
Kiev har använts på svenska i flera hundra år och är för många helt enkelt stadens svenska namn, även om formen ursprungligen nådde svenskan via ryskan.
Samtidigt har ukrainarna länge velat att omvärlden ska utgå från ukrainska namnformer. Kyjiv följer också den stavningsprincip som svenskan redan tillämpar på de flesta andra ukrainska ortnamn.
Avvägningen mellan dessa hänsyn har gjort att rekommendationen dröjt. Det krävs starka skäl för att ändra en hävdvunnen form.
Språket skulle bli fattigare och besvärligare om vi ändrade etablerade svenska namn så snart en stat eller intressegrupp önskade det. Men traditionen kan inte ensam avgöra vad vi ska skriva för all framtid.
Både Kiev och Kyjiv kan uppfattas som politiskt laddade, men namnvalet säger knappast i sig något om en persons politiska uppfattning. Enskilda språkbrukare behöver inte följa språkvårdens rekommendationer. Var och en väljer själv, och ofta handlar valet om vana.
För en redaktion ser saken annorlunda ut. Den behöver en gemensam linje för att kommunikationen ska vara konsekvent och begriplig. Därför kan inte varje journalist välja namnform efter eget huvud.
Kiev och Kyjiv kommer att leva parallellt länge. Kiev finns kvar i människors språk och i äldre texter och används fortfarande av många medier. Andra har gjort Kyjiv till sin huvudform. Läsarna kommer därför att möta båda formerna också i nya texter. Den variationen får vi tills vidare leva med.
Det finns många jämförbara fall. Vi har vant oss vid Warszawa, trots att staden tidigare kallades Warschau på svenska och formerna användes parallellt länge.
De flesta förstår också att Peking och Beijing är samma stad, även om båda formerna förekommer i svenska texter.
En språkförändring genomförs inte i samma stund som en rekommendation publiceras. Det är först i det fortsatta språkbruket som det visar sig om Kyjiv blir den dominerande formen, om Kiev behåller sin ställning eller om båda lever vidare sida vid sida.
Här kan du läsa fler kolumner av Maria Fremer.
Dessa krönikor skrivs av mediespråkvårdare inom ramen för det finlandssvenska mediesamarbetet.