Har vi råd att inte tänka entreprenöriellt inom hälsovårdsbranschen?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Inom vården finns en stark yrkesidentitet byggd på ansvar, etik och människonära arbete. Samtidigt står sektorn inför förändrade strukturer – men varför upplevs företagande fortfarande som något främmande?
”Entreprenörskap inom sociala området i Åboland”, ett examensarbete av Novias socionomstuderande, visar att entreprenörskap fortfarande är ovanligt bland socionomer, trots att deras kompetens lämpar sig väl för att utveckla nya tjänster och arbetssätt. Studien visar också att efterfrågan på kompletterande tjänster fortsätter att öka.
Varför väljer då så få att ta steget?
En orsak är osäkerheten. I intervjuer med socionomer och andra vårdprofessionella som är entreprenörer lyfts särskilt uppstartsskedet fram som utmanande: hur hittar man kunder, hur hanterar man ekonomin, hur navigerar man lagstiftningen och hur balanserar man rollen som vårdare med rollen som företagare?
Därtill finns en djupare, mer identitetsmässig fråga. Många inom vården har valt sitt yrke för att hjälpa människor, inte för att sälja tjänster. Att plötsligt behöva sätta ett pris på sin kompetens kan kännas främmande, nästan obekvämt.
Entreprenörskap behöver inte betyda att lämna vårdens värdegrund bakom sig – tvärtom beskriver många entreprenörer att de via eget företagande kan arbeta mer värdebaserat och individanpassat.
Entreprenörskap handlar också om att utveckla nya sätt att arbeta, och i skärgårdskontexten behövs lösningar som är flexibla och anpassade till lokala behov.
Digitala tjänster kan fungera som ett komplement, men de ersätter inte fysisk vård. Det öppnar för nya hybrida lösningar – där entreprenörskap kan spela en central roll.
Företagandet innebär samtidigt ett eget ansvar som vi inte alltid reflekterar över. Som anställd får man ofta kompetensutveckling, kollegialt stöd och kunskapsutbyte nästan obemärkt, som en naturlig del av arbetsvardagen.
En självständig företagare behöver däremot själv skapa dessa strukturer. Man behöver bygga nätverk, söka samarbete och kontinuerligt utveckla sin kompetens för att kunna upprätthålla både kvalitet och professionalitet i verksamheten.
Erfarenheterna från utbildningar och workshoppar visar att entreprenöriellt tänkande behöver väckas redan under studietiden.
Novias projekt EntrÅ – Entreprenörskap och hälsa i Åboland visar att när studerande får arbeta praktiskt med idéutveckling, testa lösningar och få feedback förändras synen på den egna kompetensen. Man börjar se sig som en problemlösare och entreprenör i stället för en blivande arbetstagare.
För att väcka intresse behövs därför en pedagogik som också lyfter fram kreativitet, möjligheter och värdeskapande – och kanske viktigast av allt, en trygg miljö där det är tillåtet att testa, misslyckas och tänka om.
Hur kan vi då skapa förutsättningar för att fler ska våga ta steget till företagande? Utmaningen ligger inte längre i att bevisa att entreprenörskap behövs inom vården.
Finland som helhet behöver fler företagare och fler som vågar omsätta sin kompetens i nya lösningar.
Kanske börjar det med något så enkelt, och samtidigt så svårt, som att våga se sin egen kompetens som en möjlighet – och att ta steget mot företagande. Erfarenheterna visar också att man lär sig genom att göra, inte genom att vänta tills man känner sig “redo”.