Skatter skapar grundförutsättningarna för affärsverksamhet

Jag gjorde ett andligt misstag. Ja, jag bläddrade igenom flödet på mitt enda konto på sociala medier: Linkedin.

Ännu för något år sedan var det en plats där folk framförde sina tankar på ett relativt moget sätt. Det fanns tydliga argument och logiska resonemang.

Men nu på senaste tid har mitt flöde alltmer fyllts av folk som helt enkelt klagar på skatter och regleringar – ofta någon med titeln ”investor” eller dylik.

Av någon anledning vågar jag ännu hoppas på logiska resonemang innan jag klickar för att ”se mer”. Men som så ofta på sociala medier blir man främst besviken.

Samma gamla ramsa om hur beskattningen förstör alla möjligheter för entreprenörskap i Finland och hur det inte är motiverat att arbeta hårt eftersom skatteprocenten ökar i sådant fall.

Det finns sällan tankar om vad skatterna de facto har producerat för oss och hur de, och en hel del statsskuld, har skapat förutsättningar för affärsverksamhet i Finland.

Så här under terminstarten är det bra att påpeka att vi har ett system som skapar utbildad arbetskraft till dessa företagare – och alla som bor i Finland har en möjlighet att lära sig läsa, skriva, räkna och kanske till och med skaffa sig en högskoleutbildning ifall de önskar det – men alla går ur systemet med någon baskunskap som finansieras med hjälp av skattemedel.

Därtill har vi en infrastruktur som upprätthålls och en trygg omgivning att idka affärsverksamhet i och ett rättsväsende som upprätthåller denna trygga omgivning – som finansieras med skattemedel.

Till råga på miljarder av företagsstöd som betalas från skattemedel och som ekonomer kritiserat sedan länge kunde man hävda att skattemedlen används för att indirekt stöda industrier på andra sätt. Vi ska inte glömma att skattemedel används för att städa undan den röra som skapas på privata sidan.

Om affärsverksamhet skulle styras av ideal värda att sträva efter, och inte av en omoralisk vinstmaximering som lärs ut i handelshögskolor världen över, så skulle vi säkert kunna ha lägre skatter – någon måste stå för kostnaderna av bristfällig moral.

Terrafame var förstås ett praktexempel på hur man tar till skattemedel för att bokstavligen städa undan efter företag. Men det finns lömskare exempel, som elsparkcyklarna och sötsaksbranschen. Det finska folket är tredje fetast i Europa och samtidigt investerar Fazer 400 miljoner i en ny fabrik.

Det är absurt att man hurrar till en investering som förmodligen förvärrar situationen – nån äter ju sötsakerna som produceras, annars vore investeringen inte lönsam.

Man förväntar sig mer vinst och bär inget av den kostnad denna vinst kommer med – i stället används skattemedel för att sköta diabetes, artärförkalkningar och andra komplikationer som medföljer övervikt.

200 000 barn och 2,9 miljoner vuxna i Finland är överviktiga. Det är en rejäl kostnad och stor skada i livskvalitet.

Ett annat exempel är elsparkcyklarna, som gjorde sin entré för inte alldeles länge sedan, och som sedan dess har säkerställt en rejäl arbetsbörda på jourer i sjukhus runtom landet.

Även här ser vi inte att dessa företag skulle bära ansvaret för de skador som deras produkter har möjliggjort – då pratar vi inte endast om vuxna som i fyllan och villan yrar, utan barn och ungdomar (som inte vet bättre) som skadar sig för livet.

Enligt Traficom är det frågan om hundratals olyckor årligen. Vem betalar notan för dessa skador, månntro?

Om affärsverksamhet skulle styras av ideal värda att sträva efter och inte av en omoralisk vinstmaximering som lärs ut i handelshögskolor världen över så skulle vi säkert kunna ha lägre skatter – någon måste stå för kostnaderna av bristfällig moral.

Nästa gång som du eller någon annan klagar på höga skatter, så är det bra att först fundera var behovet av höga skatter skapas och vem de sist och slutligen gynnar.

Här kan du läsa fler kolumner av Johnny Långstedt.