På jakt efter ny framtidstro

Enligt Statistikcentralens konsumentbarometer har finländarnas framtidstro igen försvagats, vilket sannolikt är en följd av Mellanösternkrisen och dess följdeffekter.

Tajmingen är olycklig: efter år av kriser var vi äntligen på väg åt rätt håll, och nu väcks en stark déjà vu-känsla. Samtidigt talas det åter igen om bättre tider och att dessa bättre tider står och väntar ”alldeles bakom knuten”.

Go figure, skulle amerikanen säga.

Vi finländare har länge beskrivits som lojala konsumenter med stabila och rutinmässiga vanor, men de senaste årens kriser har ruckat på detta.

Ökade kostnader har förändrat vardagen och gjort vissa beteendeförändringar bestående. Vår konsumentidentitet har skiftat, otryggheten ökat, konsumentlojaliteten minskat och framtidstron hos oss vacklar fortfarande.

Inflationen har slagit mot allt: mat, el, bostadslån, bränslepriser och mycket annat. Små och stora kostnadsökningar har höjt tröskeln för ”nice to have”-köp och dämpat bostadsmarknaden.

När ekonomin pressas blir vi mer blygsamma, vilket förvisso är förnuftigt och rationellt – men också en risk nu när inflationen bromsar in. Om osäkerheten fortfarande styr fler beslut än den borde, har den en negativ påverkan på den ekonomiska återhämtning som Finland behöver.

Det behövs effektivitet i strategier, arbetsflöden, målsättningar och kultur. Inte en enkel ekvation som skulle gå att lösa enbart genom att starta massor av olika AI-initiativ.

Företag, arbetsplatser och lokala ekonomier behöver hållas i rörelse. Hjulet behöver snurra snabbare.

Den svagare framtidstron har noterats också på bostadsmarknaden. Osäkerhet kring räntor, inkomster och riktning gör att hushåll skjuter upp beslut eller kanske till och med avstår ifrån dem, vilket inte gynnar marknaden.

Innan Mellanösternkrisen rapporterades det att en långsam positiv vändning håller på att ske, och det vore viktigt att detta består. Det är givetvis lättare sagt än gjort.

Samtidigt som vi konsumenter har en strängare attityd emot konsumtion måste företagen också tänka i nya banor. De behöver anpassa sig. Våra firmor behöver förbereda sig för att möta en alltmer krävande konsument och leverera tydligare värde samt bättre service – mitt i en pressad global ekonomi.

Det behövs effektivitet i strategier, arbetsflöden, målsättningar och kultur. Inte en enkel ekvation som skulle gå att lösa enbart genom att starta massor av olika AI-initiativ.

I Finland kan vi ändå konstatera att vi har en märklig förmåga att resa oss när något förenar oss. Under 90-talets recession var det inte bara ekonomiska beslut som hjälpte oss vidare, utan också den kollektiva glädjen över till exempel VM-guldet 1995. Den skapade ett positivt kaos i landet.

Guldglädjen gav oss en kollektiv känsla av att vi kanske slutligen kommer klara oss under dessa tuffa tider. I år finns samma doft i luften när Lejonen ser starkare ut än på länge i Schweiz. Det löser inte våra ekonomiska utmaningar – men ibland behövs just den sortens gemenskapsanda som en gnista för att framtidstron ska börja ta form igen.

En starkare framtidstro behövs. Det är den som möjliggör det som sker i morgon.

Här kan du läsa fler kolumner av Petteri Ahokoski.