Revolten mot det digitala falskspelet har bara börjat!
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Berikar virtuella cirkustält som Facebook, Instagram, Tiktok och X vår demokratisyn? Eller styr de slugt in oss i dimmor där vi inte kan skilja på sanning, halvsanning och osanning? Är plattformarna mest algoritmstyrda, användarprofilerande daghem för nyttiga idioter?
Se där några frågor, lätt raljerande, en stor del av mänskligheten gör klokt i att inte klicka bort.
Ett är klart: En somelös politiker kan lika väl låsa in sig i potatiskällaren.
Ibland tänker jag på dem, som lämnade politiken ungefär då jag debuterade i riksdagsval (1999). De slapp ägna en överstor del av vakentiden till att figurera i de fora, som komma skulle: Facebook (2004), Twitter (2006), Instagram (2010), Tiktok (2016).
För den gamla stammen gällde printmedia, insändare, valannonser. Söndagar faxade man ut pressmeddelanden. Någon hann rigga upp en spartansk hemsida på det ännu rätt luftiga World Wide Web. En riktig nörd startade blogg.
Men är detta en naturlag? Är vårt historiska öde att bli digitalt boskap? Nej då. Imperiet slår tillbaka! Lag och rätt har utrustats för att börja skydda oss från oss själva.
Det började väl rätt bra. Vi trodde oss (be)härska i sociala medier. Vi postade och läste vad vi ville, klickade eller så inte. Våra villkor. Men sen hände det. Svansen började vifta på hunden.
Vi blev statister då plattformarna började tvångsmata oss med sånt vi inte ens visste att vi (inte) ville veta? I bästa fall reklam för gymtrikåer, vedklyvare, kattvideor. I värsta fall falsknyheter och AI-manipulerat material vi klickar – därmed stimulerar – trots att vi vet att de inte är sanna.
Men är detta en naturlag? Är vårt historiska öde att bli digitalt boskap? Nej då. Imperiet slår tillbaka! Lag och rätt har utrustats för att börja skydda oss från oss själva.
EU-kommissionens vapen mot sociala medieplattformar som inte sköter sig är Digital Services Act (DSA). Med stöd av den har Tiktok redan prickats för beroendeframkallande egenskaper särskilt för unga. Utan bättring kan Tiktok bötfällas på upp till sex procent av den globala omsättningen (33 miljarder dollar år 2025).
Tiktoks roll som sandlåda för hundratusen fejkade ryska trollkonton, som gick bärsärk i det sedermera ogiltigförklarade rumänska presidentvalet 2024 är alltjämt öppen.
X – tidigare Twitter – har redan fått 120 miljoner euro i DSA-böter för uppdagade brister i sin innehållsmoderering. Därtill utreds X för slapphänt inställning till desinformation och hatpropaganda. Också användarna själva har reagerat.
I Europa dök populariteten för X då ägaren Elon Musk gjorde den till sitt klotterplank för grötmyndigt pladderpolitiserande. I det tyska valet stödde han ju öppet AfD, extrempartiet som ännu inte klär sig i bruna skjortor.
I USA väcktes yrvaket misstanken att Kina utnyttjar Tiktok som titthål i 170 miljoner amerikanska själsliv. I januari lanserades en tidstypisk lösning: Tiktok i USA flyttas till ett nytt bolag med USA-investerare i majoritet. Det kinesiska moderbolaget Bytedance petades ner till under 20 procent. Och inte minst: Amerikansk data skulle lagras och hanteras endast i USA. Hurra! Garantin för integritet!
Tack vare DSA fortsätter faktagranskningen av Facebook och Instagram i EU. Men i USA avslutades den, av alla ställen! Ägaren Mark Zuckerberg visste varför: Faktagranskning har ”alltför ofta blivit ett medel för censur”.
Men alltså: Mekanismerna finns för att mota digitalt falskspel. Dem tiggde plattformarna om. Hade de mäktat hantera frihet under ansvar skulle EU-förmynderiet vara överflödigt. Trots detta rullar verkligheten på. Var dag träder nya generationer in i somedjunglarna av smygtrollande, öronförsedda algoritmer och skickliga AI-förfalskningar – helt oavsett var vi sätter åldersgränserna. Klickar, läser, reagerar, agerar. Röstar i val. Var är vi om tio år?
Vad kan då den lilla människan göra? Tja, alla definierar förstås själv sin relation till sociala medier. Denna lilla människa raderade 2024 sitt X-konto då Musk började göra politik i USA och Tyskland. Lätt för mig, förstås. Jag är inte längre politiker, som tvingas leva med sociala mediers rävsaxparadox: att frånvaro ofta noteras mer än närvaro.
Här kan du läsa fler kolumner av Stefan Wallin.