Spartalko och utbildningsreform

Min arbetsgivare, Åbo Akademi, lever ur hand i mun. Staten står för en stor del av universitetens intäkter via ett system där vi får betalt för alla examina våra studerande avlägger och för alla forskningspublikationer våra forskare publicerat.

Åbo Akademi har ett taskigt läge jämfört med många av sina större och mindre syskon. Stordrift i utbildningsprogrammen är inte alltid möjligt när du erbjuder kunskap i ämnen som konstvetenskap, kemi och kyrkohistoria.

Rektor Gunilla Widén har ett uppdrag från sin styrelse att spara in 3–4 miljoner euro av utgifterna på årsbasis. Det låter som mycket pengar, men det är faktiskt bara några procent av de totala utgifterna om 120 miljoner euro.

Åbo Akademi är inte heller direkt fattigt då man har ett verksamhetskapital på 100 miljoner euro och en stiftelse i ryggen som är god för drygt 400 miljoner euro. Dock är en stor del av verksamhetskapitalet låst i form av donationsmedel med begränsad rätt till användning.

Verksamhetskapitalet har alltså byggts upp av donationer, mycket under kampanjer de senaste åren, och då verksamheten gått på plus. Nu äts det upp av underskotten från de senaste åren, då verksamheten gått på minus.

Fram till år 2020 gick ÅA på plus med några miljoner euro varje år. Efter 2020 har verksamheten gått på minus med ett sämsta år 2023 på – 4,4 miljoner euro. Därefter har faktiskt underskottet minskat och var förra året 2025 bara – 0,7 miljoner euro.

Det är styrelsen som ytterst ansvarar för universitetets ekonomi. De är oroliga för underskottet och har gett rektor i uppdrag att spara. Men de senaste årens siffror är ju på inga sätt katastrofala, trenden är väl att vi nästa år gör ett plusresultat?

Också förre rektor, Mikael Lindfelt, hade spartalkot på sitt bord. Under hans ledning genomförde ÅA en omställningsförhandling år 2025 och ett 40-tal medarbetare vid ÅA fick gå i samband med en uppslitande organisationsförändring.

Den gången var det löneutgifter för administrativ personal som skars ned. Nu har ÅA just avslutat ytterligare en omställningsförhandling, utan några uppsägningar, men där våra utbildningsprogram har breddats för att säkerställa kvalitet och resursering.

Medarbetare och ÅA-vänner med gott minne vet att en reform med breda kandidatprogram gjordes redan år 2015. Det är alltså inte en ny idé att låta ämnena samarbeta i bredare utbildningsprogram.

Nu har detta genomförts ytterligare en gång, vilket jag ser många fördelar med. Tråkigt är förstås när ämnen upplever att de tappar inflytande och självbestämmande i utbildningarna. Och riktigt tråkigt är det när viktiga ämnen ska läggas ned och inte får fortsätta undervisa.

Gällande ämnenas fullständiga autonomi i utbildningsprogrammen tror jag inte att det leder till bra utbildningar. Om vi låter ämnena själva helt bestämma innehållet i utbildningarna så blir de i hög grad utbildningar som förbereder till forskarkarriärer.

Åbo Akademi vill säkerställa att våra utbildningar har hög arbetslivsrelevans och stark attraktionsförmåga bland studerande. En sådan produkt skapas bäst av att fler är med och formar helheten.

Det finns många intressenter när det kommer till att utbilda framtida generationer. Inte bara vi lärare och forskare har mandat att delta utan även framtida arbetsgivare, de studerande själva och tredje sektorns föreningar och organisationer.

Framtidens utbildningar byggs av många olika röster som vill samhällets bästa. Det finns några bra exempel på hur det här görs bland våra partneruniversitet ute i Europa.

Här kan du läsa fler kolumner av Johan Werkelin.