Klimatnegativa städer?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Johan Werkelin avslutar en i övrigt utmärkt kolumn (ÅU 22.7) med ”Alla våra städer behöver snabbt gå mot klimatneutralitet för att därefter bli klimatnegativa, det vill säga att mer koldioxid binds här än vad som släpps ut”.
Min fantasi räcker inte till för att se hur det här skulle gå till. Trafik och uppvärmning kan ske med förnybar elektricitet, men den är inte helt klimatneutral och ännu mindre klimatnegativ. Vindkraftverk byggs av fossil plast och betong (där kalkstenens koldioxid blåsts upp i skyn), batteritillverkning kräver enorma resurser, i dagsläget även mycket fossila bränslen. Reglereffekt måste även produceras, i Tyskland sker det med brun- och stenkol. Inte heller atomkraft är helt klimatneutral.
Sedan har vi mat, kläder och övrig konsumtion. Inhemsk mat är bättre än importerad, men inte klimatneutral. Konsumtionspryltillverkningen har utlokaliserats till Kina. Hemma är prylarna klimatneutrala, men inte globalt sett.
Att binda så mycket koldioxid från luften i en stad (med någon för mig okänd teknologi) att bindningen skulle överstiga utsläppen är minst sagt ”en utmaning”.
Åbo har gjort bra insatser. CHP-kraftverket i Nådendal (som bränner biomassa) var en perfekt investering, trots att många gröna protesterade i tiden. Fjärrvärme kommer alltid att vara effektivare än decentraliserad uppvärmning. Våra sopor utnyttjas som energi i Salo, även sorteringen fungerar. Reningsverket i Kakola och det konstgjorda grundvattnet fungerar (även om man skulle ha klarat sig bra med betydligt billigare lösningar). De eldrivna stadsbussarna (köpta från Kina) är bekväma. Spårvagnar behövs inte.
Den unga generationen har nog ingen aning om hur mycket gifter och smuts vi släppte ut i miljön ännu på 1970-talet. Den tiden är lyckligtvis förbi, och bättre kan det ännu bli. Men ”paras on hyvän pahin vihollinen” säger man på finska.