Grönmålning löser inte barns skolvägar
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Åbo har nu infört den nya stomlinjemodellen i kollektivtrafiken. På många håll välkomnas förändringen – tätare turer, rakare linjer, snyggare kartor. Men samtidigt ropar flera barnfamiljer efter något mycket grundläggande: en trygg och rimlig skolväg.
Jag har hört från föräldrar vars barn nu får betydligt längre skolresor. Resor med fler byten, otryggare övergångar och längre gångavstånd. Det är inte acceptabelt.
Särskilt drabbas många svenskspråkiga barn som är beroende av kollektivtrafiken för att ta sig till sin skola. Då är det inte mycket värt att tala vackert om likabehandling i Åbo – om det ändå verkar finnas skillnad på barn och barn.
Som rektor har jag under många år sett hur barnens rätt till trygga skolresor urholkats steg för steg. Först genom att man skar ner på taxiskjutsar. Sedan genom att göra det svårare att få rätt till gratis bussresor. Och varje gång drabbas de svenskregistrerade barnen oproportionerligt hårt – helt enkelt för att deras skolor ofta ligger längre bort.
Hållbar kollektivtrafik måste fungera för alla, också för en åttaåring i regn och blåst.
Vi kan inte tala om grön omställning, klimatsmarta val och hållbar mobilitet – och samtidigt ignorera barnens vardag. Då blir det bara grönmålning. Vem vågar släppa i väg sitt barn ensam till skolan i mörker, regn och trafik utan tillräcklig trygghet?
Under vårens valkampanj talade många partier varmt om barnens trygghet och ungas vardag. Nu är det upp till bevis. Blundar ni för verkligheten – och låter er förblindas av fina kartor?
Vi får heller inte glömma att stomlinjereformen till viss del handlar om att bana väg för spårvägen. Men vad händer med busstrafiken om spårvägen, som många med rätta motsätter sig, aldrig blir verklighet? Har vi då skurit bort fungerande lösningar utan att få något bättre i gengäld?
SFP i Åbo har varit tydligt: varje barn ska ha en trygg skolväg till sin närskola. Det är stadens ansvar att rätta till de misstag som nu försämrat vardagen för många unga. Fler skolbusslinjer och områdesvisa lösningar behövs – och det behövs nu.
Vi behöver hållbar kollektivtrafik. Men den måste fungera för alla. Också för en åttaåring i regn och blåst.