Jag räknar inte får när jag har svårt att sova

kvinna med prästkrage kisar lite mot kameran
Publicerad:

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Det värker i kroppen när jag lägger mig i sängen. Jag är trött, men ändå inte sömnig. I stället för att räkna får, pratar jag tyst med Herden.

Jag berättar hur nöjd jag är över att kroppen värker av allt trädgårdsarbete jag fått gjort under dagen. Ännu har jag krafter att gräva, rensa och plantera.

Nu blev det så fint i blomlanden! Jag tackar för att den goda svamppastan jag kunde göra av kantarellerna som växer nära huset.

Tänk att ha skogen som skafferi och få njuta av skapelsens frukter.

Jag nämner min oro för världen, för det är så mycket som verkar gå på tok nu och jag känner mig så maktlös och liten. Jag ber Herden söka efter alla vilsna som inte vet vart de ska ta vägen.

Jag vill att han med sin herdestav ska puffa på dem som har makt och ledande uppdrag så att de förstår att det de gör ska vara till allas bästa, inte bara för en utvald elit.

Jag vill att han med sin herdestav ska puffa på dem som har makt och ledande uppdrag så att de förstår att det de gör ska vara till allas bästa, inte bara för en utvald elit.

Jag känner hur tårarna kommer i ögonen när jag tänker på alla barn, gamla, kvinnor och män som lider i Gaza och i Ukraina.

Ja, det är krig och oroligheter på så många ställen i världen att jag inte ens kan hålla reda på dem.

Jag blir lite arg på Herden för att han låter oss människor göra så här mot varandra, men så minns jag att det inte alls är Herdens fel att vi människor inte följer hans exempel och gör så som han har sagt att vi ska göra.

Älska varandra och ta hand om varandra. Så snälla Herden, hjälp oss att göra det!

Mina tankar vandrar vidare till familjemedlemmar, vänner, arbetskamrater och bekanta.

Jag är så glad över att ha så många fina människor runt omkring mig. En del har det svårt med sjukdomar och andra bekymmer.

Jag ber Herden vakta lite extra hos dem, och smeka dem varligt så att de känner att de inte är ensamma.

Medan jag ligger där i sängen och försöker komma till ro, slås jag av tanken att om jag skulle dö i natt så skulle jag vara nöjd med mitt liv.

Förstås skulle jag vilja se tulpanerna jag nyss planterade blomma i vår, och förstås finns det många saker jag ännu skulle vilja göra. Men ändå, om det skulle vara så att mina dagar är slut så skulle jag vara nöjd.

Om jag inte skulle känna så här, så skulle det vara dags att göra något åt saken. För en dag kommer allas våra dagar att ta slut och allra helst skulle man väl vilja kunna säga att man är nöjd med sitt liv då?

Ledande kaplan i Väståbolands svenska församling
Publicerad: