”Från tanke till liv”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Förra veckan var jag på nordisk konferens om konfirmandarbete här i Åbo. 250 personer från de nordiska lutherska kyrkorna träffades och ägnade sig åt kunskapsutbyte under två intensiva dagar. Temat var ”Från tanke till liv”. Och från liv till tanke tillbaka igen.
Samtalen var intensiva och ljudnivån brusande hög. Kunskapsutbyten i allt från det praktiska till de mer teoretiska överblickarna. Några intryck från konferensen har stannat i mig:
Det första är hur många intensiva samtal mellan människor jag sett och att dessa människor lett mot varandra. Inte alls inställsamt utan igenkännande och engagerat. Glädjen och angelägna samtal – så ser våra konfirmationsledare ut, tänkte jag. Undra på att konfirmanderna kommer! Det klart man vill mötas av människor som vill en väl på riktigt.
Det andra som stannat hos mig var ett citat från en konfirmand som en av huvudtalarna visade. Så här sa konfirmanden:
”Min konfapräst måste börja tro mer på sig själv. Han hade aldrig tid att äta ihop med oss. Han fräste alltid åt pedagogen fast han är najjsig egentligen. Jag tror det hänger ihop. Han måste ju äta liksom. Livets bröd. Han blev på bättre humör en gång när jag gav honom min macka.”
Alla engagerade ledare känner nog igen sig, både i kyrkan och idrottsföreningen eller scouterna. Man hinner inte äta och blir ”hangry” – hungerirriterad. Men det som verkligen slår mig är ömsintheten hos konfirmanden!
Så ofta barn och unga underskattas och betraktas som enbart mottagare av kyrkans, skolans, tränares, reklamens budskap. De är så mycket mer. De är människor som lever och begrundar och gör val utifrån (eller trots) de förutsättningar de har.
Den här tonåringen påminner kärleksfullt om det. En macka – så enkelt, utifrån en analys grundad i stor människokännedom. Denna kraft finns hos unga redan tidigt. Snarare tappar vi blicken med åren, när vi blir besvikna, när hoppet krymper om en framtid tillsammans.
Utan att bli okritiskt beundrande vill jag stanna just för detta citat. Just när sådant sker – att vi ser varandra och erbjuder en macka eller om det är en hand, ett sms, en stund som gör att det vänder. Vi kan göra det och vi får ta emot det. Precis det är det goda samhällets grund.
Då finns det livets bröd för alla – det tar inte slut liksom. En generositetens kraft till liv. Det är som man undrar om det är jag som vuxen som blir konfirmerad – det vill säga bekräftad – av den unga, just när jag trodde det skulle vara tvärtom!