Vad finns kvar när högtiden är över?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Vi skriver ett nytt år och på många håll är kanske julpyntet redan nerpackat.
Här om dagen kom jag att tänka på den klassiska engelska julsången och barnvisan ”The Twelve Days of Christmas”.
Som barn tyckte jag om den trallvänliga melodin med klurig text, fast det var ju konstigt det där med tolv juldagar. Inte firar vi ju jul så länge, tänkte jag.
Trettondagen påminner oss om hur julfirandet i många länders kristna tradition tidigare varade mycket längre än några kommersiellt och mentalt hårt hajpade dagar kring julafton.
Tänk om vi kunde återgå till att låta julen ta mera plats?
Jag menar inte adventskalendrar i oktober eller ännu större fokus på det materiella under juldagarna.
Jag tänker på att ge julens budskap plats och tid under flera dagar efter julafton, kanske just fram till och med trettondag.
Nu blir det ju så lätt att hasta förbi julens hälsning om ljus i mörkret och kärlek med hopp i en brinnande värld.
Månne jag alls kommer ihåg de här funderingarna nästa jul?
Det samma kan ju å andra sidan gälla också andra kyrkliga högtider.
Kyrkoårets särskilda teman och bibeltexter för varje vecka och högtid ger en rytm för gudstjänsterna, men också en djupare förståelse för olika bitar i kristendomen.
Vi kunde närma oss dem mindre som ett evenemang som ska produceras på ett visst sätt för att bli godkänt, i stället mera se på högtiderna som delar i en process.
Vad kan exempelvis palmsöndag, pingst eller första advent ha att säga mig i min vardag? Vilka frågor, utmaningar eller möjligheter ges mig i texter och tankar kopplade till dem? Hur kan de fortsätta verka i mig också efter högtiden?
Kyrkoårets särskilda teman och bibeltexter för varje vecka och högtid ger en rytm för gudstjänsterna, men också en djupare förståelse för olika bitar i kristendomen.
Det pärlband av (kyrkliga) högtider som (kyrko)året bjuder på mellan första advent och domsöndag kan bli delar i en ständigt pågående process, ett inre samtal.
Jag tänker mig det som en inre rörelse där jag under året får umgås med både uppmuntrande och utmanande ord.
Ord som ibland är svåra att greppa, ibland är så enkla eller ofta hörda att de nästan fladdrar förbi.
Men orden har något att säga mig.
De kristna högtiderna ger mig ord och tankar att umgås med, de kan förvandla mitt inre och hur jag förhåller mig till min omvärld.
Jag vill försöka ge lite mera plats för det här inre samtalet, hur är det med dig?