När arbete inte lönar sig, växer inte heller ekonomin

Regeringen lovade 100 000 nya jobb till Finland. Nu har utvecklingen gått i rakt motsatt riktning.

Finlands arbetslöshetssiffror berättar en dyster historia.

Arbetslöshetsgraden har stigit över tio procent och är nu på den högsta nivån under hela 2000-talet.

Ungdomsarbetslösheten ökar, långtidsarbetslösheten har passerat 130 000 personer och allt fler finländare lever i osäkerhet.

När man ser detta är det svårt att dra någon annan slutsats än att Petteri Orpos regerings ekonomi- och sysselsättningspolitik har misslyckats.

Regeringen lovade 100 000 nya jobb till Finland. Nu har utvecklingen gått i rakt motsatt riktning.

Siffrorna speglar också politiska val som har gjorts här hemma.

Än mer alarmerande är att Finland halkar efter samtidigt som Europas ekonomi växer måttligt och den genomsnittliga arbetslösheten i EU ligger kring sex procent.

Därför kan man inte skylla situationen enbart på yttre omständigheter. Siffrorna speglar också politiska val som har gjorts här hemma.

Regeringen har byggt sin politik på tanken att nedskärningar och försämringar stärker ekonomin.

I verkligheten har det blivit tvärtom.

När människor förlorar trygghet minskar konsumtionen, osäkerheten ökar och lågkonjunkturen fördjupas. Denna utveckling har regeringen själv bidragit till.

Enligt Statens revisionsverk kan försämringar i arbetslöshetsskyddet till och med ha bromsat den ekonomiska återhämtningen. När människor förlorar trygghet minskar konsumtionen, osäkerheten ökar och lågkonjunkturen fördjupas. Denna utveckling har regeringen själv bidragit till.

Särskilt problematiskt är att regeringen talar om att arbete ska löna sig nästan enbart ur höginkomsttagares perspektiv.

Avskaffandet av skyddsdelarna i arbetslöshetsskyddet och bostadsbidraget har gjort det svårare för många att ta emot tillfälliga eller deltidsjobb.

Enligt FPA:s bedömning har arbetslösas inkomster därför blivit allt lägre. Arbetet lönar sig alltså inte, åtminstone inte för dem som skulle behöva det mest.

Eftersom det måste löna sig att arbeta för alla har De Gröna ett tydligt alternativ till regeringens politik.

Vi skulle återinföra skyddsdelarna i arbetslöshetsskyddet och bostadsbidraget och på längre sikt utveckla socialskyddet i riktning mot basinkomst.

Samtidigt vill vi satsa på utbildning och kompetens. Just nu, när uppsägningar sker och arbetsmarknaden förändras, borde möjligheterna till kontinuerligt lärande stärkas och inte försvagas.

Regeringens beslut att avskaffa vuxenutbildningsstödet låser människor i sina nuvarande jobb och försvagar hela ekonomins förnyelseförmåga.

Sysselsättning skapas inte genom att straffa arbetslösa, utan genom att skapa nytt arbete.

Därför vill De Gröna satsa på den gröna omställningen, vätgasekonomin och vindkraften samt undanröja hinder för investeringar. Vi vill också stöda företagare genom att göra det lättare att anställa den första arbetstagaren, förbättra företagarnas socialskydd och höja gränsen för verksamhet i liten skala.

Tillväxtföretag ska stödjas och inte hållas kvar i branscher utan framtid.

Ökningen av ungdomsarbetslösheten är ett särskilt allvarligt varningstecken. Trots detta har regeringen skurit ned på utbildning, ungdomsarbete och ungas rehabilitering. Vi skulle göra tvärtom.

Vi skulle dra tillbaka dessa nedskärningar och inleda ett nytt försök med rehabiliterande yrkesutbildning. Ett samhälle som lämnar unga utanför får betala ett högt pris i framtiden.

I slutändan handlar ekonomin också om hopp. När människor tror på framtiden vågar de konsumera, utbilda sig, starta företag och ta risker.

När politiken stärker trygghet och tillit behöver människor inte lägga pengar åt sidan av rädsla. Orpos regering har valt osäkerhetens väg. De Gröna skulle välja annorlunda, nämligen hållbar tillväxt, kompetens och en mer mänsklig sysselsättningspolitik.

Här kan du läsa fler kolumner av Sofia Virta.