Åbo – med eller utan räls?

Det är okej att vara lite skeptisk, men politiken måste baseras på tron på en bättre framtid och på våra egna handlingar.

Debatten om byggandet av en spårväg i Åbo låter tidvis som en existentiell fråga.

Dramatiken har ibland varit intensiv, med retorik som använts för att måla upp en hotfull bild. I slutändan måste staden uppgradera sitt transportsystem för att möta befolkningstillväxten och säkerställa ekonomisk vitalitet. Att inte göra något är inte ett alternativ.

Det är förståeligt att stora projekt väcker betydande oro – så har det alltid varit.

Medborgarna har rätt att kräva svar på sina frågor och farhågor. Politikerna måste å sin sida kunna föra en faktabaserad diskussion om huruvida spårvägen är den bäst fungerande lösningen för Åbo i framtiden.

Ingen kan hävda att den beräknade kostnaden för spårvägen (465 miljoner euro, varav statens andel uppskattas till 127 miljoner euro) inte är mycket pengar.

Det är dock inte en engångssumma som kommer att försvinna från stadens driftsbudget, utan en långsiktig investering.

Den viktigaste frågan när det gäller projektet är just storleken på vinsterna i förhållande till investeringen.

Det är en fråga om grundläggande investeringslogik: målet är att använda pengar för att uppnå bredare fördelar – smidigare trafik, tillräcklig bostadsproduktion, ökad komfort, avveckling av segregation samt arbetstillfällen och vitalitet.

Allt det här förbättrar Åbobornas vardag och stärker stadens ekonomi. Den viktigaste frågan när det gäller projektet är just storleken på vinsterna i förhållande till investeringen.

Jag har också stött på förståeliga farhågor om att projektet i slutändan kommer att kosta mycket mer än vad som utlovats.

Mitt svar är att Åbo har lärt sig av sina misstag och broar.

Projektet genomförs med hjälp av en alliansmodell, där planering och risker delas med utvecklaren.

Syftet är att förhindra felaktiga kostnadsberäkningar och att skattebetalarna i slutändan får stå för notan för eventuella misstag. Denna modell användes också i spårvagnsprojektet i Tammerfors.

Osäkerheten i den aktuella politiska situationen, ekonomin och sysselsättningen väcker förståeligt nog frågor om huruvida detta är rätt tidpunkt.

Projektet genomförs för att trygga framtidens behov och driften skulle inte komma igång förrän 2033.

Då kommer Finland att ha hållit två riksdagsval, den globala situationen kan ha lugnat sig något och Åbos befolkning kommer att ha vuxit betydligt.

Det är okej att vara lite skeptisk, men politiken måste baseras på tron på en bättre framtid och på våra egna handlingar. Framtiden och bättre tider för Åbos invånare skapas genom handling, inte genom att vänta.

Spårvagnar spelar också en viktig roll i bostadsbyggandet. Mark intill spårvagnsspår ökar i värde.

I slutändan är spårvägen bara en investering bland många andra.

Samtidigt underlättar spårvagnsspår bostadsbyggandet och endast tillräcklig bostadsproduktion bidrar till att hålla bostadspriserna nere.

En ny järnvägsbaserad kollektivtrafikkorridor skulle styra stadens tillväxt både kvantitativt och geografiskt på ett sätt som ingen annan transportreform kan. Oron över bostadspolitiken är dock befogad och beror på den nuvarande regeringens åtgärder för att förstöra prisvärda bostäder – inte på spårvagnslinjen i Åbo.

I slutändan är spårvägen bara en investering bland många andra. Med en årlig budget på över 800 miljoner euro kommer projektet inte att ruinera Åbo eller sänka oss i något träsk, men det kommer inte heller att lösa alla stadens utmaningar på egen hand.

Viktiga beslut om utbildning, fortbildning och fysisk aktivitet fattas årligen i budgetförhandlingarna – oavsett om spårvagnsspåren ska byggas i staden eller inte.

Vi har dock inte råd att försumma stadsutvecklingen, eftersom stora och nödvändiga beslut inte kan undvikas i all evighet. Personligen tror jag att framtidens Åbo kommer att bli mer sammanhållet och ekonomiskt starkare med en spårväg än utan.

Här kan du läsa fler kolumner av Timo Furuholm.