Skillnaden mellan ”vad” och ”hur”

Politiken ansvarar för ”vad” och förvaltningen för ”hur”, men för vissa beslutsfattare är det ”hur” som är ”vad”.

I veckan såg jag pjäsen ”Sohva – työpaikkakomedia” (Soffan – en arbetsplatskomedi) på Åbo stadsteater. Den nyskrivna komedin tar åskådarna med bakom kulisserna på en arbetsplats.

Arbetsplatsen råkar i det här fallet vara en teater med sina glansdagar bakom sig, men kontraktet mellan skådespelarna på scenen och publiken i salongen bygger på igenkänning: Nästan allt kunde hända i vilken organisation som helst.

I en av de scener som hos mig framkallade igenkänning deklarerar teaterns styrelse högtidligt för den nyvalde teaterchefen att styrelsen inte kommer att blanda sig i operativa frågor.

En minut senare är samma styrelse livligt inbegripen i en detaljerad diskussion om pausserveringen på teatern, en i allra högsta grad operativ fråga.

Beslutsstrukturen i de flesta organisationer bygger på uppdelning mellan strategiska och operativa beslut.

I introduktioner till kommunalt beslutsfattande brukar man beskriva att de valda politikerna har ansvar för ”vad”, medan administrationen ansvarar för ”hur”.

Ju mer erfarenhet jag samlat på mig av beslutsfattande, både som beslutsfattare och utomstående iakttagare, desto tydligare är det att den här uppdelningen i ”vad” och ”hur” är långt ifrån självklar.

I vissa situationer är det helt nödvändigt att uppdelningen mellan strategiskt och operativt är strikt. Det blir till exempel ofta kaos om förtroendevalda börjar lägga sig i enskilda personalärenden.

I andra frågor är det inte så självklart vad som är strategiskt och vad som är operativt.

Om en kommun har slagit fast en strategi som strävar efter att förbättra förhållandena för cyklister, samtidigt som det är fullt av hål i asfalten på cykelbanorna, vore det ansvarslöst av förtroendevalda att inte tala om hålen i asfalten, fast det i strikt bemärkelse är en fråga för den operativa organisationen.

Jag har också lärt mig att för många förtroendevalda är det ”hur” som är ”vad”. Den som till exempel blivit vald till ett uppdrag för att hen brinner för tillgänglighet, nöjer sig knappast med en skrivning i strategin, utan brinner för att se till att det faktiskt installeras hörslingor i allmänna utrymmen.

Om ”vad” och ”hur” ständigt flyter samman kan det bero på att organisationen är oklar för dem som behöver den.

När jag i höstas höll en utbildning för förtroendevalda bad jag deltagarna reflektera om den största skillnaden mellan att vara kommunpolitiker och välfärdsområdespolitiker. Ett av svaren var särskilt intressant.

”I kommunerna vet folk skillnaden på vad som hör till politiken och vad som är operativ verksamhet som hör till förvaltningen”, sa den förtroendevalda, ”men som välfärdsområdespolitiker får jag hela tiden samtal om rent operativa frågor”.

När organisationen är ny och de anställda anonyma, är det lätt hänt att en politiker som ställt upp i valet med namn och bild får bli klagomur för praktiska frågor politikern egentligen inte ska befatta sig med, som att en beställd taxi inte kommer.

Min erfarenhet är att olika människor i beslutande organ har olika nivåer där de bäst kommer till sin rätt.

Vissa är som fiskar i vattnet när de får tala om framtiden och budgeten.

Några har en särskild blick för orättvisor, medan andra har en förmåga att peka på de praktiska detaljerna som har stor betydelse för hur organisationen uppfattas i vardagen.

När det fungerar som bäst finns det plats för ”hur” utan att ”vad” försvinner.

Här kan du läsa fler kolumner av Siv Sandberg.