Det som förr var otänkbart är i dag bara lite pinsamt – Finland står vid ett vägskäl

Utan en högklassig skola som är gemensam för alla kan vi inte hålla ihop det här landet på riktigt.

I skolan lär vi oss att ingen får mobbas. Samma regel har länge gällt också i de vuxnas Finland.

Nu pekar man ut människor som ser annorlunda ut från maktens allra högsta platser.

Många finländare undrar när allt det här blev så här. Att en minister uppträder med en rasistisk keps på huvudet har blivit nästan vardag. I riksdagen höjer ingen längre på ögonbrynen när forskningsbaserad kunskap ifrågasätts och konspirationsteorier slängs fram. Att försvara naturen kallas woke och att avskaffa barnfattigdomen kallas utopi.

Jag inbillar mig inte att allt var perfekt förr. Det var det inte.

Ändå har vi i Finland haft en stark gemensam erfarenhet av att vi litar på utbildning, forskning och myndigheter. Man får vara av helt olika åsikt, men samhällets grundpelare tillhör oss alla.

Just de pelarna är nu i gungning.

Vi gröna varnade för det här redan när statsminister Orpo började bilda regering med Sannfinländarna. Vi har upprepat det vid varje rasismskandal. Med Orpos välsignelse görs rasismen rumsren.

År 2024 varnade också Centerns dåvarande ordförande Annika Saarikko: ”Skymningen smyger sig på gradvis. Man vaknar först när mörkret redan har fallit.” Ett enskilt utspel kan alltid avfärdas som en överdrift. Tillsammans urholkar utspelen ändå förtroendet för institutionerna och banar väg för ett tänkande där åsikter tar institutionernas plats.

Oron var inte obefogad då, och den är inte obefogad nu.

Det som för fem år sedan var otänkbart är i dag för många bara lite pinsamt.

I politiken diskuteras natur, ekonomi, extremhögern och utbildning var för sig. Ändå vittnar de om samma utveckling, en utveckling som förändrar vad vi betraktar som normalt i Finland. Det som för fem år sedan var otänkbart är i dag för många bara lite pinsamt.

Regeringsunderlaget förklarar mycket men inte allt. Förändringen behöver också en grogrund.

Höga levnadskostnader, fördjupad fattigdom och den ojämlikhet som nedskärningspolitiken har ökat är den jordmån där extremhögern växer. Den erbjuder syndabockar som en enkel lösning. Skulden läggs än på invandrare, än på sexuella minoriteter och könsminoriteter, än på kvinnor som försvarar sina rättigheter.

Också forskare som studerar radikalisering har varnat för en utveckling där samhällets gemensamma uppskattning av utbildning, forskning och ett starkt civilsamhälle vacklar.

I Tyskland samlar AFD stöd just i de regioner där inte bara levnadsstandarden utan också inlärningsresultaten och utbildningsnivån är lägre än i resten av landet. Det är ingen slump.

Någon kanske fnyser och säger att det har funnits oroande tider förr. Det har det. Jag hävdar ändå att Finland i dag står vid ett vägskäl.

Jag har föreslagit en parlamentarisk förbindelse för att trygga finansieringen av utbildningen. Utan en högklassig skola som är gemensam för alla kan vi inte hålla ihop det här landet på riktigt. Jag väntar fortfarande på svar från de andra partiledarna.

Ett hungrigt barn har svårt att lära sig. En ung människa som ser våld hemma har inte samma förutsättningar när skoldagen börjar som en kompis som får stöd och trygghet hemifrån.

Någon kanske fnyser och säger att det har funnits oroande tider förr. Det har det. Jag hävdar ändå att Finland i dag står vid ett vägskäl.

När extremhögern utnyttjar människors förtvivlan i vardagen räcker det inte att bara ta avstånd. Vi måste visa att en god vardag bygger på rättvisa och demokrati, inte på rasism och hat. När människogrupper ställs mot varandra måste vi försvara varje människas värde med ännu större kraft.

Riktningen är ännu inte låst. Den avgörs i de beslut vi fattar nu om skolans finansiering, om kampen mot fattigdomen och om vilket beteende som är acceptabelt i det här landet.

Här kan du läsa fler kolumner av Sofia Virta.