Välfärdsstatens skyddsnät håller inte längre för alla
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det finländska välfärdssamhället är en av våra största bedrifter. Tillsammans har vi byggt upp ett samhälle där alla har rätt till utbildning, omsorg och hälso- och sjukvård oberoende av förmögenhet eller livssituation.
Grunden har varit rättvisa, jämlikhet och tanken om att vi tar hand om varandra.
Välfärdsstatens viktigaste löfte har varit att ingen ska lämnas ensam när hälsan sviktar eller försörjningen blir osäker.
Vem som helst av oss kan bli sjuk, förlora sin arbetsförmåga eller hamna i en svår livssituation. Det är just då som samhällets skyddsnät behövs som mest.
Nu riskerar det här löftet ändå att urholkas. Allt fler finländare tvingas fundera på om pengarna räcker till mat, mediciner, vård och boende. För många har det också blivit en ekonomisk börda att vara sjuk.
Enligt SOSTE Finlands social och hälsa rf gick omkring 507 000 klientavgifter inom social- och hälsovården samt småbarnspedagogiken till utsökning år 2025.
Siffran vittnar om ett allvarligt problem. En räkning från hälso- och sjukvården kan vara just den sista utgiften som en person med låga inkomster inte längre klarar av att betala.
Det är orimligt att en människa först måste köa för att få träffa en läkare eller få vård och sedan kan tvingas avboka ett redan inbokat besök eller ingrepp för att pengarna inte räcker till.
Läkartidningen har nyligen rapporterat om patienter som skjuter upp sina kontrollbesök och söker vård först när de har råd.
Regeringen har höjt klientavgifterna inom hälso- och sjukvården och föreslår återigen nya höjningar. Samtidigt är det komplicerat att få nedsättning av klientavgifterna, och möjligheterna beror också på var man bor.
Enligt SOSTE:s utredning går det inte ens att ansöka om nedsättning av de fasta klientavgifterna inom hälso- och sjukvården i 12 välfärdsområden och i Helsingfors.
Inte heller avgiftstaken hjälper den som inte har råd att betala vårdavgifterna upp till taket. Också de strikta villkoren för läkemedelskrediten gör att många som behöver hjälp blir utan.
Att få hjälp får inte bli en tävling i initiativförmåga där det krävs att en sjuk människa har ork, kunskap och förmåga att ta sig igenom ett komplicerat system.
Trots detta försäkrar regeringens ministrar under frågestund efter frågestund i riksdagen att skyddsnätet fungerar och att ingen behöver välja mellan mat, mediciner och vård.
Människors vardag och statistiken vittnar ändå om en annan verklighet.
Finländarna förtjänar att få höra sanningen som den är, inte att svart framställs som vitt. Regeringen borde erkänna problemen och åtgärda dem i stället för att förringa människors erfarenheter.
I slutändan handlar det om något mycket större än enskilda klientavgifter. Genom sina beslut rubbar regeringen grunden för vårt välfärdssamhälle och människors förtroende för att de får hjälp när de behöver den.
Finland har inte råd att förlora det förtroendet. Vi måste värna om välfärdsstaten så att den kan ta hand om oss alla.