Hettan prövar Europa!

Ingen kan förneka klimatförändringen längre. Den är här och vi ser och upplever den rent konkret nu varje dag på olika sätt.

Jag sitter på flyget på väg till Strasbourg där Europaparlamentet sammanträder till session denna vecka. Det är juli och i Europaparlamentet jobbar vi ännu. Det är bara att gilla läget, fastän många vänner och bekanta där hemma redan har semester. Tids nog blir det min tur.

Det som däremot stör mig nu är hettan som gör min tillvaro olustig i Bryssel och Strasbourg. Under arbetsveckan i Strasbourg som jag i skrivande stund ännu har framför mig ska det vara cirka 35 grader varmt varje dag. Också senaste vecka då jag öppnade dörren till min lägenhet i Bryssel tre trappor upp slog bokstavligen värmen emot mig. Det var omkring trettio grader varmt därinne. Det ska sägas att det inte finns luftkonditionering i huset.

Speciellt de äldre, de sjuka och de mindre barnen lider ju allra mest då det blir för varmt.

Så vad gör man? Jo, försöker skapa korsdrag och hoppas på en svalare natt. Jag lyckades kyla ner bostaden till 27 grader. Att varje grad har betydelse kan jag intyga. Och faktum är ju att det hade kunnat vara upp till tio grader varmare. Vad hade jag då tagit mig till?

Mina tankar går till alla dem som ska leva och bo i hjärtat av Europa med temperaturer upp till 40 grader och mera. Det är ju olidligt. I Frankrike har över tusen människor fått sätta livet till på grund av hettan, bara de senaste veckorna. Och mer följer säkert.

Speciellt de äldre, de sjuka och de mindre barnen lider ju allra mest då det blir för varmt. Sjukhusen fylls till bredden och samhällen prövas. Själv är jag ju lyckligt lottad som får åka hem till Norden och Finland. Åtminstone ännu hör den här typen av ihållande hetta till ovanligheterna hos oss.

Klart är ändå att ingen mera kan förneka klimatförändringen. Den är här och vi ser och upplever den rent konkret nu varje dag på olika sätt. Naturen lider, såväl flora som fauna, och arter som vi inte tidigare varit vana att se på våra breddgrader flyttar norrut.

Våra simstränder drabbas allt oftare av blågröna alger, och våra barn och barnbarn kan inte ta för givet att det går att simma i havet eller insjön varje sommardag.

Vad behöver vi då göra? Jo, det är solklart att vi måste fortsätta jobba för den gröna omställningen, att fasa ut fossila bränslen och skapa klimatneutrala och klimatsmarta lösningar.

Finland är på god väg, men också vi kan bli bättre. I Europaparlamentet kommer jag fortsätta jobba för att inte ge vika på våra klimatmål, utan befrämja innovationer och energilösningar som är hållbara. De ger oss i förlängningen också fler jobb och därmed välfärd.

När det gäller beredskap gäller det att tänka brett. Vi ska klara olika typer av kriser. Hybridpåverkan och cyberattacker men också extrema väderförhållanden, stormar och olika typer av naturkatastrofer. Här behöver vi jobba tätt tillsammans i hela Europa, på alla nivåer, från den europeiska till den nationella, regionala och lokala. Ingen kan tänka att det inte kan drabba mitt land eller min region.

För att gå tillbaka där jag började. Här på flyget bläddrar jag genom min e-post och inser att jag borde ta ställning till en inbjudan från Frankrikes president Emmanuel Macron. Min första tanke är ”klart att jag åker till Paris om jag fått en inbjudan att fira deras nationaldag”. Sedan inser jag att det kan vara närmare fyrtio grader vid Champs-Élysées den fjortonde juli. Klarar jag av en sådan hetta?

Här kan du läsa fler kolumner av Anna-Maja Henriksson.