Bottennapp, Yle – fortsätt med Eftersnack!
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det finns exakt ett program på svenska Yle som jag längtar efter och aktivt går in för att lyssna på.
Om jag inte har möjlighet direkt, så via Arenan. Och det är Eftersnack.
Alltid aktuellt, initierat, modigt, roligt och ibland sorgligt, beroende på ämnena.
Ett tryggt format, en kär vän i en orolig och föränderlig värld. Bra radioröster och diskussion på ledig och nyanserad svenska. Radio som bäst, helt enkelt.
Därför blev min spontana reaktion då jag fick veta att programmet läggs ner: Nej, det kan inte vara sant!
Fast kanske den som levt så länge att den sett Yle stånga igenom en massa underliga beslut, inte bli förvånad.
Program som går på djupet, vågar behandla ämnen som på riktigt är viktiga för oss människor för att vi ska förstå hur samhället är uppbyggt och hur olika politiska beslut påverkar vår vardag, är av någon anledning inte i ropet.
Etern skuffas allt mer in i kulisserna till förmån för visuellt material där (unga) ansikten förklarar saker för publiken som om vore vi mindre vetande.
Ändå är det de som det finns störst behov av – det vill säga om de skapas av ett public service-bolag.
Kanalen fikar erkänt efter unga lyssnare fast det redan finns en systerkanal med just den uppgiften.
Etern skuffas allt mer in i kulisserna till förmån för visuellt material där (unga) ansikten förklarar saker för publiken som om vore vi mindre vetande.
Och, det blir vi ju till sist, om trenden med att nedvärdera kunskap och erfarenhet fortsätter.
Nej, fram för mer dialog framom monolog.
I dagens galna värld behöver vi fler kritiska röster, mindre flockmentalitet och följa John. Det är som om ingen som på riktigt är bra i Svenskfinland, som Magnus Londen och Jeanette Björkqvist med sidekicks inte ska få ta plats.
Alla vet vi att Yle att måste spara och det här beslutet förklaras säkert med att programmet tyvärr ingår i potten frilanspengar.
Men ta bort något annat då – eller låt bli att producera något nytt - som inte är lika populärt eller viktigt eller som inte (lika tydligt) faller in public service-uppdraget.
Jag kan knappast tro att Eftersnack ingår i den dyraste kategorin av produktioner.
Skulle jag vilja vara elak skulle jag föreslå att rensa lite i chefsskiktet, eftersom det är de rullande lönekostnader med bikostnader som utgör de största kostnaderna.
Men jag förstår ju att det inte går att jämföra, och att det alltid är lättare att sparka neråt än uppåt.
Samt att en typisk finländsk egenskap är att man aldrig kan ge efter och omvärdera ett beslut, i synnerhet inte om det väcker kritik hos dem vars uppdrag det är att betjäna.
Men jag ber ändå ödmjukt: snälla Yle, låt Eftersnack fortsätta.
Eller låt det uppstå i lite förnyat format. Vi finländare behöver program som Eftersnack.