Det goda samtalet

Behöver kalendern bli en meritlista? Är det detta som skapar mervärde?

Jag sitter på en bänk i en matbutik i en annan stad och väntar på skjuts. Plötsligt uppenbarar sig en man och säger på svenska: Din energi ser så intelligent ut! ”Oj, nämen tackar, det var snällt sagt!” svarade jag.

Så satt jag där på bänken med mannen en god stund och diskuterade om livet. En paus från vardagen med en ny bekantskap i en främmande stad.

Det var en fin stund som jag kommer att minnas länge. Helt oväntat, men väldigt trevligt.

Vi lever i en tid där något hela tiden ska hända och man inte får missa något. Det ska jobbas eller studeras, man ska ha hobbyer, man ska ha så mycket på gång att man alltid kan svara: Jag hinner inte. Man ska göra så mycket man bara kan för att visa hur otroligt duktig man är.

Men behöver man verkligen det? Behöver kalendern bli en meritlista? Är det detta som skapar mervärde?

Jag brukar ha som vana att ringa min mormor och farmor ungefär en gång i månaden. Det brukar vara långa telefonsamtal där diskussionerna kan variera allt från vardag till framtid till hur det var ”förr i världen”.

Att stanna upp i vardagen för att ta tid med dem som betyder mycket för en och bara diskutera om smått och stort. Hur fantastiskt är inte det?

Efter varje gång blir jag dock lite rörd. Båda två avslutar alltid på samma sätt: Tack för att du ringde! Det tacket betyder så mycket.

Att stanna upp i vardagen för att ta tid med dem som betyder mycket för en och bara diskutera om smått och stort. Hur fantastiskt är inte det?

Samtal är så värdefulla. Vi får dela med oss av oss själva samtidigt som vi får ta del av andras liv. Vi får dela alla glädjeämnen och dela på allt som tynger oss.

Dessa samtal hjälper oss att reflektera över vad som pågår, när livet rullar på för fullt. Samtalen ger oss också tid och rum att drömma och fundera, samtidigt som man i samtalen också kan ta en stund i tystnad och bara sitta i varandras sällskap.

Vi får stanna upp och dela vardagen – smått och stort – med varandra. Det är i samtal vi får känna ro.

Under fastan får vi påminna oss om att vi får stanna upp i livet, titta oss runt omkring och ta tid med Gud. Han vill ha en relation med oss, även om det kan kännas som att han ”bor långt borta”.

Kanske vi ändå under fastan kan unna lite extra tid åt Gud och diskutera med honom.

”Hej på dig Gud, hur är läget? Vad har varit det bästa med din dag i dag? Vad ser du fram emot nästa vecka? I går fick jag vara på en promenad och såg en räv, det var superhäftigt! Nästa vecka har jag följande på gång. Det är roligt! Hoppas du har det bra och sköt om dig!” och Gud svarar ”Tack för att du ringde!”