När vitsipporna vissnat finns vardagen kvar

Från att moderskap setts som något betydligt större än faderskap, går vi mot ett ideal där föräldraskapet är delat, där pappor ska ta sin del av blöjbytena och nattningarna och vara lika viktiga föräldrar som mammor.

Att fira mors dag som föräldraledig är en fin upplevelse. Föräldraskapet är mitt jobb just nu, och det känns meningsfullt att uppmärksamma att även detta är ett viktigt uppdrag.

Ändå kan jag inte låta bli att tänka på min barndomsvän som sade att hon inte ville bli mamma i framtiden, men att hon gärna kunde tänka sig att bli pappa. Hon menade att hon kunde vara förälder om någon annan tog hand om hela graviditeten, förlossningen och amningen, om någon annan var föräldraledig största delen, om någon annan hade huvudansvar.

Långsamt håller vår inställning till föräldraskap på att förändras. Från att moderskap setts som något betydligt större än faderskap, går vi mot ett ideal där föräldraskapet är delat, där pappor ska ta sin del av blöjbytena och nattningarna och vara lika viktiga föräldrar som mammor.

Familjeledighetsreformen år 2022 är ett steg i den riktningen. Efter reformen tar papporna i snitt ut 40 fler föräldraledighetsdagar än förut. Ändå är det fortfarande bara 4 procent av familjerna som delar lika på föräldraledigheten, och 75 procent av alla pappor överlåter det maximala antalet dagar till sin partner.

Vi kanske inte måste nå fram till en situation där alla familjer delar lika på ledigheten, men 4 procent är fortfarande väldigt få. Mycket handlar om attityder. Vi ser mammor som viktigare än pappor.

Pappor som tar ut hela tre månaders föräldraledighet ses som duktiga och delaktiga, medan man förfäras över mammor som återvänder till arbetslivet efter bara tre månader.

Att ha huvudansvaret för barnen under några månader ökar förståelsen för vad det faktiskt innebär att ta hand om ett barn.

Visst finns det familjer där det inte går att dela lika på dagarna, eller där pappan inte kan ta ut någon ledighet alls, men om vi såg faderskap som något lika viktigt och självklart som moderskap skulle betydligt fler familjer prioritera att låta även pappan stanna hemma ett tag. I familjer där mamman är företagare eller den som förtjänar betydligt mer tycks det inte vara omöjligt att vara mammaledig, så varför ses det som omöjligt när rollerna är ombytta?

Jag tror att det är viktigt att dela på föräldraledigheten, även om man inte nödvändigtvis delar helt lika. Att båda föräldrarna får känna på att vara den primära föräldern som ensam har ansvar för barnet hela dagarna, som håller koll, fattar beslut, tröstar och löser problem lägger en god grund för ett delat föräldraskap i framtiden, när båda föräldrarna återvänder till arbetslivet.

Att ha huvudansvaret för barnen under några månader ökar förståelsen för vad det faktiskt innebär att ta hand om ett barn, och det stärker självförtroendet som förälder. Det är också väldigt nyttigt för mamman att se att barnens pappa faktiskt klarar sig själv med barnen, att hon inte behöver vara med och styra upp varje detalj.

Jag är tacksam över att ha en partner som är precis lika mycket förälder som jag, som tar ut alla sina föräldraledighetsdagar, som sköter alla morgnar, sköter all dagiskontakt och har Exceltabeller över barnens gummistövelbehov och blöjåtgång. Samtidigt borde jag inte behöva vara mer tacksam över att han sköter sin del än han är över att jag sköter min.

När vitsippsbuketterna har vissnat och morsdagstårtorna är uppätna är det dags att återvända till den vanliga vardagen. Och då finns det ingenting som en småbarnsmamma uppskattar mer än en delaktig partner, som vill, vågar och kan ta sin del av ansvaret, som ser sig som lika mycket förälder som mamman.

Betydligt viktigare än stora ord och fina gester en söndag i maj, är att under årets övriga 364 dagar försöka jobba för att moderskap inte ska behöva vara så mycket större än faderskap.

Här kan du läsa fler kolumner av Henrika Simons.