Människor pressas tills kroppen säger stopp
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Semestertiderna är här som många längtar efter. Många har kämpat i högt tempo länge. Samhället blir allt mer hektiskt. Byråkratin ökar och allt ska effektiveras. Är det hållbart i längden?
I dagens arbetsliv förväntas en människa ofta göra flera personers jobb. Tjänster slås ihop, arbetsuppgifter blir fler och allt mäts i ekonomi. Samtidigt ser vi hur arbetslösheten växer. Allt fler står utan jobb medan de som har arbete förväntas bära en större belastning. I verkligheten verkar det ofta leda till att ännu mera ska hinnas med på kortare tid. Under semesterperioden blir detta extra tydligt. Många får ingen vikarie när de är lediga. Arbetsuppgifterna lämnas väntande tills personen kommer tillbaka eller så flyttas de över till kollegor som redan har fullt upp. Resultatet blir att semestern, som borde ge återhämtning, också skapar stress både före och efter ledigheten.
För arbetsgivare innebär semestrar ökade kostnader. Vikarier ska hittas, läras upp och betalas. Därför väljer många arbetsplatser att försöka klara sig med mindre personal. Men till vilket pris?
Vi talar ofta om vikten av välmående, men samtidigt ser vi hur utmattning blir allt vanligare. Människor pressas tills kroppen säger stopp. Ändå är utmattning fortfarande inte fullt erkänd på samma nivå som många andra sjukdomar när det gäller stöd och ersättningar. Det sänder fel signaler om hur allvarligt problemet är. Pensionsåldern höjs, vi förväntas arbeta längre än tidigare. Men hur ska människor orka som redan idag går på knäna mitt i arbetslivet?
Kanske är det dags att fråga vad vi egentligen vill att arbetslivet ska vara. Är ständig effektivisering det viktigaste? Eller borde vi börja värdera människors ork och hälsa högre? Men frågan är då Hur?
Ett samhälle kan inte bara byggas på att människor ständigt pressas till sina gränser. Förr eller senare kommer priset behöva betalas tillbaka i ex sjukskrivningar.
Borde vi inför sommaren prata om återhämtning, rimliga arbetsvillkor och ett mänskligare arbetsliv?