SFP:s ekonomiska linje är inte trovärdig
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Markus Blomqvist, SFPs kretsordförande för Egentliga Finland, har rätt i att statens plånbok är väldigt tom (ÅU 11.9.2026).
Jag tror att vi är överens om att man i en svår ekonomisk sits måste prioritera noga.
Därför har jag svårt att förstå varför SFP och Blomqvist vill sänka just samfundsskatten för företag, som enligt ledande nationalekonomer som Sixten Korkman och Vesa Vihriälä (Yle A-studio 10.9.2026) är både ansvarslöst och ineffektivt. Man vill alltså i praktiken rädda ekonomin genom att göra hålet i statens plånbok större.
Som Sixten Korkman argumenterar bör vi hellre satsa på åtgärder som gör att växande och investerande företag får en fördel. Regeringen Orpos reform av företagsskatten premierar de redan mycket lönsamma storföretagen men får enligt den samlade expertisen inte fart på investeringar. Vår samfundsskatt är redan konkurrenskraftig.
När SFP prioriterar denna åtgärd blundar man i praktiken för den skyhöga arbetslösheten. Vi i vänstern tror att vi har mycket att erbjuda i debatten om hur man trovärdigt får fart på Finlands ekonomi (se Susanna Landor i ÅU 11.9).
Enligt Blomqvist kommer vänstern att skicka en högre räkning till folket. Det här är nog ren skattepopulism av SFP, där man inte vill eller klarar av att skilja på olika skatter. Faktum är att SFP och regeringen Orpo skickar räkningen till folket för sin orättvisa politik.
SFP höjde momsen och gjorde vardagen dyrare för alla, speciellt småinkomsttagare. Dessa intäkter använder man nu på en ineffektiv reform av företagsbeskattningen som premierar främst storföretag.
Ska vi ha välfärdstjänster måste det finnas politisk vilja att finansiera dem och samtidigt få fart på ekonomin.
Vi i Finland kommer inte att kunna garantera en anständig äldrevård eller motarbeta barnfamiljernas fattigdom genom att ge ineffektiva skattesänkningar åt de rikaste finländarna. Vi i vänstern skickar inte räkningen åt folket.
I och med den statliga skuldbromsen innebär Blomqvists ekonomiska linje utan några skattehöjningar alls i praktiken djupa mekaniska nedskärningar av de offentliga utgifterna under nästa mandatperiod. Det skulle direkt drabba även svenskspråkig skola och vård samt skärgårdens service, som vi tills vidare med nöd och näppe klarat av att försvara framgångsrikt i Varha.
Därför är riksdagsvalet ett linjeval. Ska vi ha välfärdstjänster måste det finnas politisk vilja att finansiera dem och samtidigt få fart på ekonomin. Det är en knepig balansgång, där vi måste prioritera effektiva åtgärder.
I motsats till Blomqvists påstående tror jag inte att vänstern är det självklara alternativet för tvåspråkiga eller svenskspråkiga väljare. Vi vet att SFP har en lång tradition, och vi i vänstern har ännu en hel del att lära om svenskspråkig intressebevakning.
Däremot tror jag att vänstern erbjuder ett trovärdigt politiskt alternativ för svenskspråkiga väljare, som kan känna sig trygga i att vänstern kommer att prioritera språkfrågor. Vi kommer att ställa upp svenskspråkiga kandidater med en riktig chans att knipa riksdagsmandat i alla tvåspråkiga regioner. En rationell väljare kan exempelvis vilja säkra ett svenskspråkigt vänstermandat i Egentliga Finland.
Blotta existensen av vårt politiska alternativ verkar reta upp SFP-profiler, men vår demokrati bygger på att partier och kandidater erbjuder olika alternativ. Slutligen är det väljarna som avgör. Låt er politik tala för sig.