Svar till SFP: Egentliga Finland förtjänar en bättre debatt
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
SFP:s kretsordförande Markus Blomquist (ÅU 7.9.2026) antyder att vänsterns arbete för det svenska i Finland varken är trovärdigt eller långsiktigt.
Han avfärdar vår politik för vård och service som ”vänsterretorik”. Vilken arrogant attityd!
Nils Torvalds (ÅU 19.8.2026) intar samma avfärdande linje. Han anser att SFP, till skillnad från vänstern, säkrar svenskans inflytande i regionala sammanhang. Torvalds kommentar visar på helt bristande lokalkännedom.
I Egentliga Finland har vi prioriterat svenskspråkig intressebevakning i Varha hårt, till exempel genom att jag och Nina Söderlund från Nagu sitter som vänsterns representanter i styrelsen för välfärdsområdet. SFP saknar representanter i välfärdsområdets styrelse och de flesta tunga påverkansorgan.
Är Blomquist helt seriös när han avfärdar vår politik som vänsterretorik?
Nu senast tog vi initiativ till det aktuella skärgårdsrådet i Varha för att förbättra förståelsen för skärgårdsfrågor. Vi lyckades stoppa utlokaliseringen av Kimito HVC, vilket hotade de svenskspråkiga tjänsterna. Som bäst försvarar vi Kimito bäddavdelning och skärgårdens äldreboenden vid styrelsebordet. Arbetet fortsätter. Är Blomquist helt seriös när han avfärdar vår politik som vänsterretorik?
SFP sitter i vågmästarställning i regeringen och har faktiskt makten att stoppa nedskärningarna, och det borde partiets aktiva kräva att syns i regeringens politik. Nedskärningarna i tredje sektorns STEA-bidrag hotar bland annat FDUV:s och Hem och Skolas verksamhet.
Som Michaela Romantschuk (ÅU 29.8.2026) skriver stampar regeringens politik sönder Föreningsfinland. Hennes upprop till oss alla om att säga ifrån är högst aktuellt.
De här inbesparingarna är inte tvingande. Regeringen Orpo och SFP håller exempelvis envist fast vid den dyra och ineffektiva sänkningen av samfundsskatten. Skattesänkingen gynnar speciellt storföretag, men minskar skatteintäkterna med 880 miljoner euro årligen.
Om man skulle slopa den skattesänkningen skulle nedskärningarna i tredje sektorn och chockhöjningen av välfärdsområdenas patientavgifter kunna glömmas. Därtill skulle man spara över i 600 miljoner euro i den ansträngda statskassan.
Jag håller med SFP:s Markus Blomqvist om att man ofta felaktigt ställer socialt ansvar och ekonomiskt ansvar mot varandra. Vår kritik mot regeringen Orpo och SFP är att ansvaret brister totalt på båda punkter.
I stället för utlovade 100 000 nya arbetsplatser har vi fått 100 000 nya arbetslösa. Skuldsättningen skjuter i höjden. Regeringen underskattade djupt de orättvisa nedskärningarnas konsekvenser på vår ekonomi.
Vi behöver hitta en mer långsiktig lösning på skuldsättningen. Därför har Vänsterförbundet fört fram förslag som skulle göra skattesystemet mer rättvist och öka statens intäkter utan att träffa små företag eller vanliga löntagare.
Vänstern vill slopa vårdköerna, förbättra maten i äldrevården och stärka de svenskspråkiga vårdtjänsterna. Det är ärligt att säga att vi behöver diskutera beskattning för att finansiera de här förbättringarna, även om vi också behöver prioritera utgifter.
Blomquist menar att SFP vägrar ”högre skatter” medan partiet stöder skuldbromsen som tvingar till mekaniska nedskärningar på nästan 10 miljarder under nästa mandatperiod. Det är rent önsketänkande att den här politiska linjen inte skulle slå hårt mot svenskspråkig vård och skola. SFP:s ekonomiska ekvation går inte ihop.
Om SFP:s kretsordförande och övriga SFP:are eventuellt vill bidra till en bättre debatt och framtida samarbete är det första steget att sluta misstänkliggöra vänstern.