Myten om den dubbla dividenden

Publicerad:

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Sofia Virta skriver i ÅU (22.5) att De Gröna vill flytta beskattningens tyngdpunkt "till att beskatta skadliga verksamheter och föroreningar".

Myten om den dubbla dividenden är att höjning av skatten på skadlig verksamhet samtidigt ger ökade skatteintäkter och minskning av den beskattade skadliga verksamheten.

Men dividenden är enkel: antingen får man mera inkomster och den skadliga verksamheten fortsätter som förr, eller så minskar hög skatt den skadliga verksamheten varvid även skatteintäkterna minskar.

Staten förlorar miljarder per år i minskade bränsleskatter.

Exempel är den hårda skatten skatten på bensin- och diesel som inbringar miljarder till statskassan.

Utan denna skulle övergången till elbil vara långsam, men nu ökar andelen elbilar samtidigt som bensindrivna bilars bränsleförbrukning minskar.

Staten förlorar miljarder per år i minskade bränsleskatter.

Om den gröna skatteprincipen alls skall ge någon extra miljard till statskassan, gäller det att hitta sådan skadlig verksamhet att beskatta som man egentligen vill att ska fortsätta så att pengarna rullar in.

Kanske alkoholskatten är en sådan?

Vi höjer skatten, men tillåter brännvinsförsäljning i matbutiken! Detta skulle kompensera för att skatten fördyrar drickandet. Men dividenden är enkel: Man får in mera pengar, men supandet fortsätter som förr.

Regeringen minskar skatten på arbete.

Tanken är att arbete (som är en önskvärd sak) befrämjas och ökar då det blir billigare. Och då ökar skatteintäkterna.

Spegelvänd dubbel dividend. Tro det den som vill.

Den verkliga orsaken till samhällets skulder ökar är att den offentliga sektorns löner har höjts varje år trots att samhället inkomster stagnerat på grund av näringslivets nolltillväxt. Löneförhöjningarna finansieras med lånade pengar.

Ingen har förnekat vårdpersonalens rätt till bättre betalt. Men samtidigt har alla andra offentligt anställda fått lika stora (eller större) löneförhöjningar.

Om en får ska alla andra ha.

Jarl Ahlbeck

Åbo

Publicerad: