Skärgårdens service kräver en helhetsbedömning
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Varhas plan för servicenätet har väckt stor oro i skärgården, särskilt förslagen om att lägga ned serviceboendet med heldygnsomsorg vid Aftonro i Iniö och Fridhem i Houtskär.
Diskussionen har hittills till stor del handlat om enskilda enheter. Vi anser att den viktigaste frågan är en annan: vilka tjänster kommer skärgårdens invånare att behöva i framtiden?
Innan betydande förändringar görs i servicenätet bör välfärdsområdet göra en grundlig bedömning av servicebehoven i skärgården. Först när vi vet vilka tjänster invånarna behöver kan vi bedöma hur servicen bäst ska organiseras.
Tillgången på personal är en utmaning inom hela social- och hälsovården. I skärgården behövs också åtgärder som underlättar rekrytering, till exempel personalbostäder. Eftersom personalresurserna är begränsade är det viktigt att bedöma hur de bäst kan svara mot invånarnas servicebehov.
Skärgårdens tjänster kan inte bedömas enligt samma kriterier som tjänster i tätortsområden. Avstånd, färjeförbindelser, tvåspråkighet och andra lokala särförhållanden måste beaktas.
Därför är det viktigt att de konsekvensbedömningar som nu görs är tillräckligt omfattande. Varhas nämnd för tjänster för äldre har framhållit att man särskilt bör bedöma konsekvenserna för tillgänglighet, tvåspråkighet, personal, försörjningsberedskap och områdenas livskraft. Samtidigt finns det skäl att bedöma hur väl förslaget motsvarar målen i Varhas servicestrategi, där man har förbundit sig att trygga närservicen och beakta beslutens regionala konsekvenser.
Varhas styrelse har dessutom beslutat att inleda arbetet med ett skärgårdsråd bestående av skärgårdsbor för att stärka invånarnas möjligheter att påverka frågor som gäller skärgårdens tjänster.
Frågan handlar om mycket mer än enskilda vårdplatser. I små skärgårdssamhällen påverkar beslut om service också möjligheterna att bo, arbeta och leva året runt. Skärgårdens livskraft är samtidigt en del av Finlands försörjningsberedskap och övergripande säkerhet.
Det är också viktigt att komma ihåg att välfärdsområdet får särskild skärgårdsfinansiering eftersom det kostar mer att ordna service i skärgården. Samtidigt förändrar staten finansieringsmodellen på ett sätt som minskar Egentliga Finlands välfärdsområdes andel av skärgårdsfinansieringen. Detta försvagar möjligheterna att svara på de särskilda servicebehov som finns i skärgården.
Skärgårdens invånare förtjänar att besluten bygger på kunskap, noggranna konsekvensbedömningar och verkliga servicebehov. Först därefter kan hållbara beslut fattas om framtidens servicenät.