Vem drar nytta av AI:s fördelar?

Jag bad AI att skissa upp tre möjliga scenarier för Finland om tio år.

I det första scenariot har AI ökat produktiviteten så mycket att en arbetsvecka utförs på fyra dagar. Arbetstiden har förkortats, lönerna har hållit sig på samma nivå och människor har mer tid över till resten av livet.

I det andra scenariot ökar produktiviteten lika kraftigt, men fördelarna tilldelas främst till företagens ägare. Det finns färre arbetsplatser, vinsterna är större och inkomstskillnaderna ökar.

I det tredje scenariot har artificiell intelligens skapat nya yrken, men karriärerna är mer fragmenterade än tidigare. Människor växlar mellan lönearbete, entreprenörskap, studier och arbetslöshet, och det gamla socialförsäkringssystemet hänger inte med i förändringen.

Alla dessa framtidsscenarier är möjliga. Det är dock inte artificiell intelligens som avgör vilken av dem som blir verklighet. Det avgörs av människor och politiken.

Vi behöver inte längre diskutera om AI är här för att stanna. Teknologin är redan här. Enligt ETLA använde redan nästan 40 procent av de sysselsatta finländarna generativ artificiell intelligens i sitt arbete under hösten 2025.

I Finland bör artificiell intelligens ses som ett verktyg. Som ett litet, högutbildat land kan vår framtid inte bygga på att undvika den tekniska omvälvningen, däremot kan vi dra nytta av att lära oss att använda de nya verktygen skickligt, effektivt och framför allt hållbart.

För Finland, som länge har lidit av en svag produktivitetsutveckling, kan artificiell intelligens och automatisering vara en möjlighet som det inte lönar sig att låta gå förbi.

Men just denna möjlighet är utgångspunkten för en svårare politisk diskussion. Om man med hjälp av artificiell intelligens kan utföra åtta timmars arbete på sex timmar, vad händer då med de två timmarna som frigörs? Förkortas arbetsdagen, höjs lönerna, minskar antalet anställda eller ökar vinsten för ägarna?

Den artificiella intelligensen ger inte svar på den frågan. Hur produktivitetsvinsterna ska fördelas är ett samhällsval.

Samma fråga gäller vår socialförsäkring. Vårt system bygger fortfarande i hög grad på tanken om en ganska tydlig gräns mellan arbete och arbetslöshet.

Framtidens arbete kan vara en kombination av deltidsanställning, uppdrag, studier, entreprenörskap och perioder då man uppdaterar sin kompetens.

Den artificiella intelligensens omvälvning borde också återuppliva diskussionen om basinkomst. Det skulle kunna vara ett sätt att skapa trygghet i en värld där arbetslivet befinner sig i ständig förändring.

Samtidigt måste vi lösa frågan om hur välfärdsstaten ska finansieras om en allt större del av det ekonomiska värdet skapas genom teknik och automatisering.

I politiken är det lätt att skjuta upp svåra frågor till nästa årtionde. När det gäller artificiell intelligens skulle det vara ett misstag. Under den kommande regeringsperioden bör vi förbereda oss inte bara på att utnyttja artificiell intelligens inom utbildning, näringsliv och offentlig sektor, utan vi måste också förbereda oss på den omvälvning den kommer att medföra för arbetslivet.

Vi behöver en vision för social trygghet, beskattning, livslångt lärande och även fördelningen av arbetstiden. Diskussionen kommer inte att bli politiskt enkel, eftersom den i slutändan handlar om pengar och makt: vem som äger, vem som drar nytta och vem som bär riskerna med förändringen?

Vårt mål bör inte vara att skydda varje nuvarande arbetsuppgift från tekniken. Målet bör vara ett samhälle där tekniken förbättrar livet för så många som möjligt.

Om artificiell intelligens gör det möjligt att vi i framtiden behöver mindre mänskligt arbete för att uppnå samma välfärd, borde det vara goda nyheter. Men bara om det välstånd som skapas och den tid som frigörs också tillfaller andra än dem som äger tekniken.

Här kan du läsa fler kolumner av Timo Furuholm.