Lundo församlings statybråk faller på sin egen budget
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
När medlingen vid Egentliga Finlands tingsrätt om äganderätten till de medeltida helgonstatyerna nyligen föll samman, återvände Lundo församling och Åbo stadsmuseum till utgångsläget: frågan kommer nu att avgöras genom rättegång.
Under den sex år långa tvisten har församlingen byggt upp en offentlig bild av ett litet samfund som söker rättvisa mot en stor museiinstitution. En granskning av församlingens egna dokument och uttalanden visar dock att berättelsen inte håller vid en närmare granskning – och de tyngsta bevisen finns i församlingens egen budget.
Lundo församling godkände en budget för 2026 som visar ett underskott på 173 773 euro. I budgeten konstaterar församlingen uttryckligen att dess ”ekonomiska bärkraft tills vidare inte räcker till de reparationsåtgärder som anges i PTS-planen” för de fastigheter som ska bevaras – alltså underhållet av de egna kyrkorna och församlingshemmen som redan finns i dess besittning.
Församlingen har inte offentligt kunnat förklara hur dessa löpande kostnader skulle täckas, när den enligt sina egna ord inte ens klarar av att finansiera sitt nuvarande fastighetsbestånd.
Statsfinansieringen minskar från 500 000 euro till 345 000 euro på tre år, och verksamhetsbidraget försämras snabbare än skatteintäkterna.
Samtidigt försöker församlingen genom rättsliga åtgärder få permanent äganderätt till 22 medeltida träskulpturer – föremål som skulle kräva professionell konservering, klimatkontroll på museinivå, bevakning och en särskilt utsedd person med permanent ansvar för dem.
Församlingen har inte offentligt kunnat förklara hur dessa löpande kostnader skulle täckas, när den enligt sina egna ord inte ens klarar av att finansiera sitt nuvarande fastighetsbestånd.
Det svåra ekonomiska läget – parat med uppgiften om att Lundos dåvarande kyrkoherde Karl Oskar Mannström själv uppgav i tidningen Aura att tillstånd erhållits för försäljningen av skulpturerna – sätter församlingen i ett dåligt ljus.
Med ett medlemstapp på 13 procent på fem år bekräftar församlingens egna handlingar att ekonomin inte räcker till för nya, permanenta åtaganden.