Vill vi spara in på en värdig vardag?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
30 miljoner mindre till tredje sektorn. Det är vad som ligger på bordet när regeringens ramförhandlingar inleds. Under den här regeringsperioden handlar det om totalt cirka 140 miljoner.
Det är rimligt att granska offentliga medel. Men att skära i stöd som når dem som har minst marginaler är kortsiktigt.
Bakom siffrorna finns människor.
En ensam pensionär som lär sig laga billig och näringsrik mat.
En barnfamilj som får verktyg att få ekonomin att gå ihop.
En nyfinländare som hittar in i samhället via vardagskunskap och gemenskap.
När det här typen av stöd försvinner, försvinner också de förebyggande insatserna. Då växer kostnaderna någon annanstans.
Marthaförbundets projekt Hantera vardagen möter just dessa grupper. Arbetslösa. Personer med psykiska utmaningar. Barnfamiljer och seniorer.
Små insatser i rätt tid kan förhindra större problem: skuldsättning, ohälsa, utanförskap.
När det här typen av stöd försvinner, försvinner också de förebyggande insatserna. Då växer kostnaderna någon annanstans.
Föreningar skapar gemenskap. De minskar ensamhet och motverkar polarisering. Det här är inte bara en social fråga. Säkerhetspolisen lyfter samma sak i sin senaste rapport: ett splittrat samhälle är mer sårbart.
Oron för felaktig användning av bidrag ska tas på allvar. Men redan i dag är uppföljningen omfattande. Enligt Statens revisionsverk hör den till de mest rigorösa inom förvaltningsområdet.
Nedskärningar i social- och hälsoorganisationer är inga besparingar på sikt. Det är en nedmontering av det som håller människor på fötter när livet svajar.