Jag drabbades av tunghäfta när jag mötte rasism
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag var bara tyst. Jag fick ingenting ur mig. Jag fick helt enkelt tunghäfta.
Vad säger det om mig?
En mycket nära person till mig, presenterade en ny, för hen viktig person för mig.
Vi var en större grupp människor och samtalen flöt på. Det var trevligt. Efter en stund började den här nya personen fälla kommentarer som var rasistiska.
Jag brukar inte få tunghäfta. Tvärtom. Jag brukar kunna formulera mig sakligt och konstruktivt. Men just då blev det svårt. Jag ville tydligt ta avstånd från det som sades, men samtidigt ville jag ge ett gott första intryck, eftersom personen betyder mycket för min kära person.
Tystnaden kan upplevas som ett tyst medgivande. Och det kändes obekvämt att vara tyst.
Jag har tänkt på några kloka frågor som används i en del skolor när elever ska reda ut konflikter. Innan man säger något får man fråga sig:
Är det sant?
Är det snällt?
Är det nödvändigt?
Den kvällen visste jag att det jag ville säga var sant. Jag ville också att det skulle vara vänligt. Och jag känner att det skulle ha varit nödvändigt. Men hur hittar man de orden på bara några sekunder?
Vem hjälper mig?
Jesus tycktes alltid hitta de rätta orden. Han kunde gång på gång i möte med människor komma med både sanna och milda ord. Han sa ifrån när människor behandlades illa. Men han gjorde det utan att förödmjuka någon.
Du minns kanske berättelsen i Bibeln om kvinnan som skulle stenas. Alla blickar var riktade mot henne. Många hade redan stenar i sina händer. Då säger Jesus:
"Den av er som är utan synd kan kasta första stenen."
Med några få ord förändrar han hela situationen. Han försvarar den utsatta, men får också de andra att stanna upp och se sig själva i spegeln. Han lämnar en dörr öppen för varje människa.
Det är sådana ord jag önskar att jag kunde hitta.
Jag behöver inte de där replikerna som vinner en diskussion, utan sådana ord som hjälper oss alla människor att växa.
Ord spelar roll. Den kvällen handlade det om rasistiska kommentarer. Rasistiska ord stannar sällan i rummet där de sägs. De påverkar hur vi ser på människor också efteråt.
En annan gång kan det handla om någon som talar nedlåtande om en arbetskamrat, en granne eller någon som inte är där för att försvara sig. Själva situationen känner nog många igen.
Vi behöver inte bli snabba debattörer. Men vi kan sträva efter att bli människor som, likt Jesus, söker ord som är sanna, rättvisa och vänliga i stunden. Det är svårare än att vinna en diskussion – men kanske också betydligt viktigare.