Digitaliseringen får inte lämna de äldre utanför
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Digitaliseringen går framåt i snabb takt, men alla hänger inte med. För många äldre har utvecklingen inneburit att vardagliga ärenden, myndighetskontakter och tillgången till information blivit allt svårare.
Risken är att en växande grupp hamnar utanför – inte av eget val, utan för att samhällets tjänster blir allt mer digitala.
Statens målsättning med Finlandsdisken (Suomi-piste) är att erbjuda samlad service på rimligt avstånd, högst en timmes körväg. Där ska det finnas hjälp med digitala tjänster, servicerådgivning samt mottagning och hantering av dokument.
Men god service kräver också att verksamheten regelbundet utvärderas tillsammans med exempelvis äldreråden och andra berörda aktörer.
Alla äldre har inte samma digitala kunnande. Någon klarar det mesta själv, medan någon annan behöver hjälp redan med de enklaste momenten. Många vill dessutom inte erkänna att de inte behärskar tekniken. Därför räcker det inte att erbjuda digistöd på nätet – stödet måste också finnas nära människan, ibland genom aktivt uppsökande verksamhet.
Digitaliseringen ska öppna dörrar – inte stänga dem.
Det handlar inte enbart om teknik. Var hittar man tillförlitlig information? Hur vet man vad som är sant i dagens snabbt föränderliga medievärld?
Och hur ska man kunna delta i samhällsdebatten och påverka beslut om man inte får tillgång till den information som behövs?
Det finns goda initiativ, såsom Yles Digitreenit, Seniorsurf och nätforumet Juttunetti.
Men de är digitala lösningar som förutsätter utrustning, internetuppkoppling och kunskap. Dessutom är de tillsvidare nästan uteslutande på enbart finska.
De kan därför aldrig ensamma ersätta personlig service och traditionella informationskanaler. Till och med något så vardagligt som att hämta ut ett paket ur en paketautomat kräver digitala färdigheter. Saknar man app, e-post eller förmåga att hantera öppningskoder riskerar man att stå utan sitt paket.
Nästan alla digitala myndighetstjänster kräver dessutom stark identifiering. Det behövs därför alternativa och tillgängliga identifieringslösningar för dem som inte kan eller vill använda dagens digitala system.
Ett öppet och tillgängligt samhälle innebär att också äldre får möjlighet att vara delaktiga, göra sina röster hörda och påverka sin vardag.
Rätten till service, information och delaktighet får inte vara beroende av digital kompetens!
Vi behöver både fungerande digitala tjänster och mänskliga möten. De som inte är digitalt uppkopplade måste också få information och kommunikation via andra kanaler. Med deras samtycke kunde behovet av icke-digital kontakt även antecknas i patientjournaler eller andra relevanta servicesystem.
Ett öppet och tillgängligt samhälle innebär att också äldre får möjlighet att vara delaktiga, göra sina röster hörda och påverka sin vardag. Digitaliseringen ska öppna dörrar – inte stänga dem.