I demokrati finns olika åsikter
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I en kolumn i ÅU 8.10.2026 skriver Sandra Bergqvist att enighet är ett politiskt konstverk. Jag är inte enig med det.
För ca 20 år sedan hade jag en diskussion med en styrelseordförande om när demokrati var uppnådd. Hen tyckte att när man når konsensus i beslut har man uppnått demokrati. Min åsikt då var att när man har förslag på bordet och röstar om saken, så är demokrati uppnådd. Vi var inte eniga – och det var mycket hälsosamt för tänkandet. Jag förstod hens åsikt, och jag tror hen förstod min. Och slutresultatet för tänkandet var i detta fall att en demokratisk process kan tolkas på väldigt olika sätt.
Jag brukar i mina diskussioner med studerande poängtera vikten av tänkande. Som referens brukar jag nämna nobelpristagaren i fysik Richard Feynman, som poängterade att det viktiga i allt vetenskapligt arbete är att ifrågasätta – ifrågasätta om det som vi hittills trott är sanning verkligen är det. I vetenskapssammanhang är enighet ett tecken på icke-vetenskaplighet. I vetenskaplighet ingår sedan också att metodiskt kunna visa varför det som man trodde var sanning inte stämmer.
Enighet finns det sällan. Många åsikter finns det däremot förhoppningsvis alltid. Det viktiga i en demokratisk process är att de olika åsikterna kommer till bordet och kan bidra till tänkandet kring saken. Sedan går en bra process vidare så att majoriteten förstås vinner, men så att minoritetens åsikt har beaktats till den grad att alla kan leva med beslutet. Och för att kunna gå vidare måste man acceptera denna demokratiska process, också då man är i minoritet.