Kimitoöns invånare behöver sin service
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Varhas tjänstemannaförslag om framtidens servicenätverk väcker frågor på Kimitoön. Det handlar om byggnader och verksamheter. Framför allt handlar det om människors trygghet, rätt till vård och möjlighet att leva sina liv på sitt eget språk.
Särskilt allvarligt är förslaget att sjukhusavdelningen på Kimitoön ska stängas under 2030-talet. När en äldre person behöver vård efter en sjukdom eller sjukhusvistelse är närheten till familj och bekanta en viktig del av återhämtningen. Vårdplatser flyttas längre, det innebär längre resor, färre besök och en ökad otrygghet för både patienter och anhöriga.
Kimitoön är en skärgårdskommun med långa avstånd. Därför måste konsekvenserna av en stängning utredas noggrant innan några beslut fattas.
Frågan handlar även om språk. Rätten att få vård på svenska är en lagstadgad rättighet, inte en service som kan erbjudas om det råkar finnas personal på plats. Att kunna beskriva sina symtom, förstå vården och känna sig trygg är en del av en god och jämlik vård.
En tvåspråkig sjukhusavdelning i S:t Karins skulle inte ersätta den lokala service som finns på Kimitoön idag. Tvåspråkighet på papper är inte samma sak som en genuint svenskspråkig vårdmiljö.
Samtidigt innehåller förslaget en efterlängtad investering. Hannahemmet och Silverbacken ska ersättas av ett nytt äldreboende senast år 2029. Det är ett steg i rätt riktning. Behovet av moderna och ändamålsenliga lokaler är känt redan idag. Därför borde Varha skynda på planeringen och genomförandet så att de äldre får bättre boendemiljöer snarast.
Förslaget innehåller också en sammanslagning av den rehabiliterande dagverksamheten för äldre. Vad betyder det i praktiken? Hur påverkas tillgängligheten för äldre som har svårt att förflytta sig? Hur säkerställer man att ingen blir hemma på grund av längre avstånd eller svårare transporter?
I stället för att centralisera verksamheten borde Varha utreda möjligheten att anställa ambulerande aktivitetspersoner som regelbundet besöker äldreboenden och serviceenheter där de äldre bor för att stärka livskvalitet och motverka ensamhet.
Planerna för boendeenheten Småland väcker oro. Fastighetsproblemen måste lösas och vad händer med klienterna? Personer med intellektuell funktionsnedsättning har samma rätt som alla andra att leva ett tryggt liv i sin hemkommun, nära sina anhöriga, sina vänner och sina invanda miljöer.
Varha har ett ansvar att se till helheten. Effektivitet får aldrig bli ett självändamål om resultatet är sämre tillgänglighet, svagare språkliga rättigheter och ökad otrygghet. Kimitoöns invånare förtjänar tydliga svar på hur servicen ska fungera i framtiden och en genuin dialog innan så här stora förändringar genomförs.