Farlig utveckling om byaråden bör trygga offentliga vården på landsbygden

Utredningen slår fast att vägen till sjukskötare och läkare är mer byråkratisk i Finland än i många andra länder.

I förra veckan diskuterade riksdagen revisionsutskottets omfattande utredning om primärhälsovården. Utskottet hade hört över 60 sakkunniga, vilket gör utredningen grundlig och heltäckande. Tyvärr fördes debatten i riksdagen denna torsdagskväll med endast några av oss ledamöter på plats.

Undertecknad höll flera anföranden i ärendet och konstaterade att om vi lyckas lösa utmaningarna inom primärhälsovården kan vi också lösa många av problemen med vårdens finansiering, stärka förtroendet för vården och framför allt säkerställa att finländarna får kontakt med vårdpersonal när de behöver hjälp.

Vi måste se till att alla finländare har ett eget vårdteam. Kontinuitet i vården gör den inte bara effektivare, utan också mänskligare.

Utredningen slår fast att vägen till sjukskötare och läkare är mer byråkratisk i Finland än i många andra länder. Först ska man ringa den offentliga vården. Därefter ska en vårdbedömning göras, och först efter det kan man få en tid till en sjukskötare eller läkare.

Enligt utredningen är den här vårdstigen alltför komplicerad. Rädslan för att inte få kontakt med vårdpersonal gör att många drar sig för att söka vård i tid. Därför anser en majoritet av de sakkunniga att vårdbedömningen i sin nuvarande form bör slopas. Det blir möjligt när modellerna med egenläkare och egen sjukskötare, eller den traditionella husläkarmodellen, utvecklas.

Förutom att förenkla vägen till vården måste vi se till att vårdpersonalen trivs på jobbet.

Jag delar den här uppfattningen. Vi måste se till att alla finländare har ett eget vårdteam. Kontinuitet i vården gör den inte bara effektivare, utan också mänskligare.

I Västra Nylands välfärdsområde arbetar vi målmedvetet för att etablera egenläkarmodellen. I dagsläget finns ett egenläkarteam i Ekenäs där läkaren arbetar som privat yrkesutövare. I Ingå har en egenläkare nyligen inlett sitt arbete.

Förutom att förenkla vägen till vården måste vi se till att vårdpersonalen trivs på jobbet. En jämförelse med Danmark, som har ungefär lika många invånare som Finland, visar att landet har omkring 4 500 specialistläkare inom allmänmedicin, medan motsvarande siffra i Finland är cirka 2 500. Inom den offentliga sektorn i Finland arbetar endast omkring 1 200 av dem.

Det här visar att vi måste utveckla och stärka förutsättningarna för läkare och sjukskötare att arbeta inom primärhälsovården. Mindre byråkrati och gott ledarskap är avgörande. I Danmark och Norge arbetar många läkare som självständiga yrkesutövare inom den offentliga primärhälsovården. Det är ett konkret sätt att möta utmaningarna.

Vi måste också se till att vårdpersonal vill arbeta i hela landet. I andra europeiska länder vidtar man aktiva åtgärder för att trygga tillgången till kompetenta läkare. I Tyskland pågår exempelvis ett försök där en del av de nyantagna läkarstuderandena förbinder sig att arbeta utanför storstäderna. I gengäld får de ekonomiska förmåner. Sådana lösningar är värda att studera också i Finland.

I Västra Nylands välfärdsområde finns det dessutom exempel på lokala initiativ som bidrar till att trygga närservicen. När välfärdsområdet beslutade att stänga Karislojo hälsostation valde det lokala byarådet att köpa hälsostationsbyggnaden av Lojo stad för en euro. En läkare kunde rekryteras, och i dag fungerar hälsostationen fullt ut.

Det är ett fint exempel på lokalt engagemang och på vad man kan åstadkomma genom samarbete. Samtidigt får det inte bli en etablerad praxis att byaråd runt om i Finland ska behöva ta ansvar för att upprätthålla offentliga vårdinrättningar på landsbygden och därmed trygga närservicen.

Samma gäller vården i skärgården, som flera aktiva i Egentliga Finland har fått kämpa för att bevara. Bristen på lokalförståelse för förhållandena syntes tydligt i de ursprungliga förslag som tjänsteledningen inom Varha presenterade.

Vi måste sätta primärhälsovården i fokus och göra vägen till vård enklare för finländarna genom att minska den onödiga byråkratin. Vi måste också aktivt motverka centraliseringen av vården. Att centralisera vården i stället för att utgå från klientens behov är ett val vårdledningen i Finland gjort, men det är också ett val som vi kan ändra på, men det kräver politiskt mod.

Jag hoppas att de kriser vi ser i världen i dag också leder till ett förändrat synsätt på hur vi tryggar samhällets beredskap och grundläggande tjänster. Att i stället hänvisa människor till långa taxiresor till centraliserade vårdenheter blir dyrt för samhället och besvärligt för patienterna.

En fungerande primärhälsovård är inte bara en fråga om ekonomi. Det handlar om trygghet, jämlikhet och människors rätt att få vård när de behöver den.

Här kan du läsa fler kolumner av Henrik Wickström.