Låt inte Bjärnåstugan falla offer för kortsynthet
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Åbo stad planerar att riva Bjärnåstugan, en timmerbyggnad från 1700-talet som skadats i en brand.
Stadens argument – att byggnadens kulturhistoriska värde gick förlorat när det intilliggande friluftsmuseet upphörde (Svenska Yles artikel 22.5.) – vilar på en föråldrad syn på kulturarv.
Enligt Venedigstadgan (1964) ska alla historiska lager respekteras. Att stugan flyttades hit 1906 är en del av dess historia, inspirerad av den tidiga Skansen-modellen. Dessutom är stugan en av endast två byggnader som överlevde fortsättningskrigets bombningar 1941. Att riva den är att utplåna de sista fysiska spår av denna krigshistoria i Slottsparken.
Materiellt sett är en timmerkonstruktion modulär och motståndskraftig. Enligt Naradokumentet om autenticitet (1994) bär de överlevande, 200 år gamla stockarna fortfarande på ett betydande värde och är fullt möjliga att konservera.
Stadens rivningsiver verkar snarare bottna i en budgetfrustration efter ett förlorat domstolsanspråk på 130 000 euro. Men att riva är inte heller gratis; sanering och markåterställning innebär stora, "döda" kostnader som ger noll avkastning. Genom till exempel att istället omvandla restaureringen till en offentlig verkstad för traditionellt hantverk kan Åbo möjligen attrahera externa kulturarvsbidrag som annars är oåtkomliga.
Att utplåna historia för att kringgå omedelbara renoveringskostnader är en kapitulation inför mordbrand och tillfälliga budgetproblem. Historiska städer så som Åbo har inte råd att agera så. Bjärnåstugan kan räddas.