Leve Seniorstugan i Pargas!
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Seniorstugan är en oas för många i sitt nuvarande läge. I synnerhet på fredagarna med öppet program blir det ofta fullt hus då seniorer från närliggande bostäder kommer för att delta i program ordnade av Pargas Kultur, Röda Korset eller församlingen. Kaffe med dopp brukar också höra till.
Vi som kommer till Seniorstugan för att umgås, äta tillsammans och träna kropp och knopp är personer med begränsad rörelseförmåga och tacksamma för att denna möjlighet finns. Det är lugnt och tryggt då man välkomnas och tas om hand av vänlig och kunnig personal.
Att det behövs utrymme för skolbarn och unga förstår jag, men vi äldre behöver också ihågkommas. Inte bara skuffas undan i en vrå någonstans.
Vi förväntas klara oss hemma till 90 år och mera med hjälp av anhöriga som kanske inte finns varken nära eller fjärran.
Det tar sin tid och känns ofta tungt att sköta allt hemma, och en lugn vilodag på Seniorstugan är ett välkommet avbrott.
En mörk och dyster novemberdag lutade mot kväll då himlen oväntat lyste röd i väster. Den vackra aftonrodnaden kändes som en signal att ättestupan trots allt inte väntar.