Den unika finländska skärgården förtjänar att bevaras
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Den finländska skärgården är unik. Därför anser jag att målet ska vara att bevara den med invånare året runt för att bibehålla attraktionskraften och karaktären.
Sommarstugeägare utgör också självfallet en bestående del av dem som ska föra ett levande skärgårdssamhälle vidare. Det är ingen lätt uppgift eftersom antalet mantalsskrivna minskar långsamt, men konstant.
Den yttre skärgården är av naturliga orsaker den mest utsatta medan centralare delar har bättre utvecklingsmöjligheter.
Från EU nås vi av positiva rapporter om att EU-kommissionen i juni i år antog två strategier som kan få betydelse för våra bebodda öar, skärgården och för kustsamhällen.
Det kan i princip innebära att regionerna skulle ställas närmare centralare delars startlinje.
Det talas bland annat om regionernas höga transportkostnader, vilka är ett faktum.
I rådande situation är EU emot transportstöd så det skulle förändras om de nya principerna blir konkreta. I rapporten konstateras också att en att en del öar ligger strategiskt till ur säkerhetspolitisk synvinkel.
Intressant men skrämmande i dessa oroliga tider.
Det gäller nu för medlemsländerna att bekanta sig med möjligheterna till förändringarna. Negativt är att statsekonomin inte tillåter kostsamma reformer.
I den allmän politiska debatten hos oss framträder numera ganska sällan skärgårdsprofiler som vi har haft gott om under olika skeenden.
Namn som Christoffer Taxell, Jan-Erik Enestam, Evald Häggblom och Gunnar Jansson är kända. De hade klart för sig att en liten minoritet behöver härdade aktörer.
Med risk för att bli tjatig är det ändå ett måste att konstatera att de traditionella näringarna i skärgården har minskat i betydelse eller saknar förutsättningar på stora områden.
Inom lantbruket gäller det områden där det inte går att skapa stora enheter. Inom fisket har fisktillgången kanske minskat men största orsaken är att fiskaren inte erhåller ett pris som genererar lönsamhet vilket föranleds av centralaffärernas monopolposition.
Skärgården behöver ett mångsidigare näringsliv. Distansarbete har inte utvecklats till den möjlighet man trodde. Är det inte möjligt ännu?
Fiskodlingen kan utvecklas.
Det gäller för beslutsfattarna att inte vara alltför vankelmodiga och inte välja den lättaste vägen, nämligen negativismen.