En allt mer djurnära kyrka med färggrannare servicepalett
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag märkte för inte så länge sedan att saker är på gång inom den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, något jag inte varit medveten om. Det berör ju inte mig personligen, men är ett intressant samhälleligt och ideologiskt fenomen.
För närvarande har kyrkan sådana förrättningar som dop, vigsel och jordfästning på sin palett, men i fortsättningen (kring 2030 är det tänkt) kan det vankas skilsmässoandakter, välsignelser för personer som går i pension, samt för hem, natur och djur.
Jag antar att beträffande djur handlar det om vissa specifika sådana; för natur ska väl inbegripa alla slags varelser inklusive markens småkryp, havens simmare, luftens flygare och mullens virusarsenal.
Men men, redan i detta nu har kyrkan slagit in på en mer "djurisk" linje. Enligt uppgifter ordnas gudstjänster för hundar och katter (förstås är också människor närvarande).
Det skulle förstås vara rätt lätt att raljera kring det här. Å andra sidan lockar kyrkans planer och framåtblickande till aningen allvarligare funderingar.
Vilken sorts biologisk åskådning bekänner sig kyrkan till? Är dagens hundar skapta så som Bibelns Gud skapade dem eller erkänner kyrkan i så fall åtminstone indirekt att allt inte är som det var på Bibelns tid.
Eller vill kyrkan tvärtom påstå att det finns äkta, godkännbara naturliga saker – och så finns det sådana saker som enligt alltför många präster och kyrkans anhängare inte kan accepteras (jag talar förstås om regnbågsaspekter).
Kommer det att uppstå en mängd nya situationer där illvilliga (förlåt ordet, men den som inte vill människor väl, utan bara vill Bibelns Gud väl, är nog ur just mitt människoperspektiv illvillig) präster vägrar att utföra förrättningar.
Då ett gift par av samma kön önskar få sitt husdjur, sitt hem, sitt naturområde välsignat kommer knappast präst som präst att ställa upp.
Men ifråga om skilsmässoandakter kunde man eventuellt tänka sig att präster som vägrar viga personer av samma kön till äktenskap, kunde utropa ett ”jess” och bums förrätta skilsmässa (mellan två personer som Gud förenat med hjälp av en präst med annan religiös uppfattning).
Det här är bara sådant jag som vanlig dödlig lekman börjar fundera på då jag får nys om kyrkans ”framtidstro”. Jag antar att teologer och andra insatta redan börjat förutse kommande konflikter.