Klimatpolitik i kristider

Hetta påverkar en både fysiskt och psykiskt.

I Bryssel har temperaturen på senare tid legat på nästan 40 grader. Det är varmt inomhus och det är varmt utomhus, och som många andra funderar jag på i vilket rum man bäst kan sova på nätterna och vad man ska göra med barnet på dagarna, när man inte kan vara ute och inte inne.

När jag skriver detta har värmeböljan enligt WHO redan krävt 1 300 dödsoffer i Europa. I Danmark, Tyskland och Tjeckien har man slagit alla tiders värmerekord.

Detta är den värld vi har skapat. I årtionden har forskare beskrivit exakt en sådan här framtid, och nu är den här. Trots varningarna är våra samhällen helt oförberedda på denna verklighet.

Det ökade inflytandet från extremhögern och den yttersta högern i den europeiska politiken, liksom den traditionella högerns vilja att anamma deras linjer, har visat sig i form av bakslag inom miljö- och klimatpolitiken. Detta är ett intellektuellt oärligt och kortsiktigt spel, där alla levande varelser på jorden kommer att få betala priset.

I politikens parallella verklighet går det inte särskilt mycket bättre. I juli offentliggör kommissionen ett förslag om att reformera EU:s utsläppshandelssystem, och förväntningarna är inte särskilt höga. I början av året krävde Italien att hela utsläppshandeln skulle avbrytas, och nu har landet stöd av en grupp på tio medlemsländer som kräver en snabb försämring av reglerna för utsläppshandeln.

Italien är ett bra exempel på hur den gröna omställningen försummas och på beroendet av framför allt fossil gas, vilket ökar kostnaderna för vanliga människor. I stället för att minska gasberoendet vill den högerradikala Meloni nu skrota det system där högre priser påskyndar avvecklingen av fossil energi.

Det ökade inflytandet från extremhögern och den yttersta högern i den europeiska politiken, liksom den traditionella högerns vilja att anamma deras linjer, har visat sig i form av bakslag inom miljö- och klimatpolitiken. Detta är ett intellektuellt oärligt och kortsiktigt spel, där alla levande varelser på jorden kommer att få betala priset.

Utsläppshandeln har sina egna problem, men den har varit ett av de mest effektiva verktygen i EU:s klimatpolitik. Tack vare den har klimatutsläppen under de senaste cirka 20 åren halverats inom de sektorer som omfattas av systemet. För närvarande omfattar systemet energiintensiv industri, energiproduktion, inrikesflyg i Europa samt sjöfart. År 2028 kommer utsläppshandelssystemet även att införas för transportsektorn och byggnadssektorn.

Om man börjar försvaga utsläppshandeln kommer de största omedelbara förlorarna förutom framtiden och miljön att vara de företag som har investerat i att ställa om i god tid – till exempel många finländska och nordiska aktörer.

Lyckligtvis finns det dock några positiva nyheter också. Kommissionen har nyligen meddelat om nya flexibiliteter i EU:s underskotts- och skuldregler för att hantera den energikris som orsakats av kriget i Iran. Man vill med andra ord göra det lättare för länder att investera i att minska beroendet av fossil energi. Men det duger inte för Orpos regering.

Finland motsätter sig ändringar i EU-reglerna som skulle möjliggöra investeringar för att öka tillgången till billigare ren energi. Detta är en dum och kortsiktig politik som upprätthåller ett skadligt och dyrt beroende av fossila bränslen. Det handlar om ett tidsbegränsat och litet steg, men ett steg i rätt riktning, som ligger i linje med det långsiktiga kravet från Vänsterförbundet och vår EU-delegation – vi har länge krävt att investeringar i den gröna omställningen ska undantas från skuldreglerna.

Europa behöver omfattande investeringar i ren energi, klimatlösningar, infrastruktur och industriell omställning.

Vi måste göra mer. Annars går vi bara från kris till kris utan att lära oss något av dem.

Här kan du läsa fler kolumner av Li Andersson.