Om pälsnäringen
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Nicke Wulff skriver (ÅU den 20 september) om pälsfarmning: "Nu är dags att diskutera, lyssna och respektera olika åsikter, samla förhoppningsvis en koalition av likatänkare.." Underförstått är att dessa likatänkare ska få SFP att arbeta för att förbjuda pälsnäringen.
Men hur skulle det vara att besöka en pälsfarmarfamilj i Nykarleby, slå sig ner vid en kaffe och låta dom berätta om alla investeringar som gjorts för att garantera djurens välstånd, diskutera företagets och lokalsamhällets ekonomi, barnens skola och åldringsvården. Gå sedan och ta en titt på djuren och burarna, avelsdjursregistreringen, veterinärservicen, och besök foderköken.
Du blir positivt överraskad över hur genomtänkt allting är organiserat, och över hur stor ekonomisk och social betydelse pälsfarmningen fortfarande har. I tiden introducerades pälsfarmningen av återvändande emigrater från Amerika.
I min barndom efter kriget skulle massutflyttningen till Sverige ha blivit katastrofalt stor utan pälsnäringen. Om du efter detta fortfarande vill sjunga med i den populistiska köran: "Förbjud! Förbjud !" (jfr. Kreuzige! Kreuzige! i Bachs Johannespassion) är det helt förståeligt. På känslor biter nämligen inga sakargument.