Grönland är ett eldprov
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Förenta staternas ledarskapsdoktrin är nu Divide et impera: motkrafter kuvas med käpp och morot bit för bit, hörn för hörn.
President Trump fastställde (NY Times 8.1.2026) på ett uttömmande sätt begränsningarna för politikens innehåll och medelarsenal: ”Jag behöver ingen internationell lag, mina maktmedel som USA:s president begränsas endast av min egen moral och mina önskemål (own morality, own mind)”.
Om dem signalerar han genom att allt oftare påminna om Caligula.
Grönland är en kulminationspunkt.
För Kanada kan utvecklingen där innebära en amerikansk sjöblockad från varje väderstreck. England ser saken också ur samväldets synpunkt, Frankrike och Nederländerna ur sina transmarina områdens perspektiv:
I vilket skede kommer Förenta staterna att ställa hotfulla krav som gäller dem i Karibien och Sydamerika, och varför inte senare också i Stilla havet?
Island fick redan en första varning, även om det lär ska ha varit ett skämt.
Detta är ett eldprov för EU, de europeiska staterna och deras samarbetsförmåga.
I Svalbard i Norge kan man bevittna en kapplöpning som Vladimir Putin nämnde i sitt nyårstal ”Geografins år 2027”.
Detta är ett eldprov för EU, de europeiska staterna och deras samarbetsförmåga.
EU tycks ha valt som sin strategi att inte ge upp villkorslöst samt att sträva efter att påverka förnuftets röster inom det republikanska partiet, i kongressen, i medierna där, i tankesmedjor och bland försvarsmaktens och utrikesförvaltningens emerituspersoner.
Målet är att via dem lyckas övertyga USA:s presidentadministration om de strategiska kostnadernas storlek. Detta är kryddat med ett hot om möjliga mottullar.
Ett intensifierat påverkansarbete är på sin plats.
Hur effektivt det är beror till syvende och sist på hur djup den konstitutionella krisen i Förenta staterna blir.
Trumpadministrationen har redan tillkännagett att eventuella begränsningar av Högsta domstolen för användningen av tullvapnet inte kommer att påverka administrationens agerande.
Avsikten är att fortsätta den nu införda tullinjen och hitta motiveringar i lagen för att fortsätta på den. Samma likgiltighet kan gälla beslut som senaten möjligen kan komma att fatta för att lugna ner läget.
Under veckan som gick beskrev Kanada redan den etablerade kontakten med Kina som ett strategiskt partnerskap.
Med all säkerhet tinar EU upp relationerna till Kina, det vill säga går samma väg som Kanada på den punkten.
Under veckan som gick beskrev Kanada redan den etablerade kontakten med Kina som ett strategiskt partnerskap.
Vilka konsekvenser en eventuell starkare förbindelse med Kina får för Europas säkerhet realiseras dock först efter en tid och innebär ovisshet. Ett alltför långsamt alternativ är också att vänta sig att få hjälp genom en militär, teknisk och ekonomisk förstärkning av Europa själv.
Ett snabbverkande redskap som återstår är ett strukturellt beslut.
En tillräckligt trovärdig De villigas koalition uppger att de har undertecknat ett avsiktsprotokoll om att inrätta en EU-federation.
Avsiktsprotokollet fastställer även att om en undertecknare av protokollet utsätts för aggression av en tredje part under övergångsperioden, kommer aggressionen att besvaras med samma beslutsamhet som om aggressionen riktar sig mot en federation som ännu ligger i sin linda.
Detta avskräckningsskydd ger en framväxande, stark statlig aktör med långt minne.